Idel upprepning, kanske kanske inte! Men lägger inte ner någon som helst energi på att tillbakablicka i texten, Så upprepning, ja det får ni leva med.
Precis som jag.
När man var ett litet barn var framtidsutsikterna lysande, tillika fanatasin.
Det tråkiga/tragiska i den meningen är att man inte "i närheten" snuddade startgropen.
Brist på visioner var det INTE, gud nej framtiden skulle bli helt makalöst fantastisk.
Pilot,catering,skådis. Ja precis så blev det INTE.
Men familj skulle jag ha, många barn och mycket kärlek, ja "kärlek" blev det kanske lite just mycket av.
Men barn har jag 4a toppenbarn med deras fördelar och mindre/större upptåg, men hur trist vore inte livet om man hela tiden föll tillbaks i samma sandade spår.
Och man lär sig och idag kan man återberätta, skoja, och upprepa detta med en stor glimt i ögat.
Tro mig man lär sig av allt, inte bara av misstag eller sorg utan även av bus, glädje, skratt och tårar.
Och jag ja precis som de flesta andra lär mig fortfarande.
ett klassiskt citat med enormt stor innebörd.
" Lär dig livets stora gåta, Älska, glömma och förlåta"
Drömm sött.
Ibland tar det lite längre tid att klättra upp, märkligt man rasar så lätt !!!
Men som skrivet backen va ofattbart lång den här gången, längre än jag kunde anat.
Jag benämnde mig själv gärna med just ordet stark ! annars hade jag inte överlevt ?!
Genuint skitsnack.
Det är nu betalningen börjar för att återgå till livet.
Och de flesta vet hur otroligt jobbigt det kan vara att gå upp för en brant backe och ja jag vet det också; andningen blir tyngre, svetten gör sig synlig, eventuell make up svärtar en runt ögonen !! ja alla de värdsliga problemen. Symboliken med återgången till livet är slående i sin likhet.
Jag har alltför ofta tänkt, är det värt det !? Tydligen för jag är ju kvar, dock sittandes i vila en stund, letar efter styrkan, kraften, för att kanske på riktigt denna gång bemästra rädslan och ta ett första kliv ut på den något krokiga stigen tillbaka till livet.
Önska mig gärna lycka till.