Maskrosdamen

Jag skäms enormt mycket just nu..varför då undrar säkert någon!
jag ser mig om i världen; kolera svält, kåkstäder och elände, samtidigt som jag bekymmrar mig huruvida jag kan åka till Florida med familjen, en resa som kostat en och annan tusenlapp.

I-ländernas engagemang i övriga världen har blivit till ett hån, Alla nationer håller varandra bakom ryggen en riktig gentlemannaklubb.

Nej nu ska jag ta tag i mig själv , för som man säger det finns alltid dom som har det värre..helt sant helt sant.

"vi bär inte bara ansvar för det vi gör, utan även för det vi inte gör"

Försöker verkligen kräla upp ur stoftet funkar inte; varför?
Jag vill ju leva, jag älskar god mat:Har ett helt knippe med helt fantastiska barn, barnbarn..
Vart i helvete rent ut sagt ändrade livet sitt mål?

Nu känns det som krafterna tagit slut och att jag ärligt inte orkar kämpa längre, tycker hela mitt jävla liv har varit en kamp.mot vad har jag aldrig riktigt fått klarhet i;; men något måste ju gått snett längs vägen eller försökte jag ta en genväg..i så fall är det inget att rekomendera!!!!

Jag har lärt mig i enlighet med Kognitiv beteendeterapi..att man ska möta faran, konfrontera eventuella fobier, m.m och det stämmer nog absolut, låter hur sunt som helst. Men vem ger en verktygen att plocka ihop spillrorna när man bemött all skit?
Ingen jag har träffat iallafall.

Julen närmar sig , nyår lika så; 3 veckor Miami bokat; men hur förklarar man för en 9-åring att Mamma kanske inte kan följa med, hur säger man det ; dels vill man ju naturligtvist inte göra barnen besvikna, samtidigt som man inte kan säga att Mamma klarar inte 12 timmar på ett plan utan läkarhjälp; då ger man ju barnen skuldkänslor för att dom skall lämna mig själv hemma.

Och att resterande medlemmar i min familj skulle avboka för min skull är helt uteslutet; det har dessutom min make och jag kommit överens om.

Tåget har inte gått riktigt än ska träffa min läkare i morgon, och sen får man väl utgå från det: Så antingen blir det en tung helg, eller helt enkelt underbar.........


"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dom från att bygga bo i ditt hår"

Jag ska bli religös!! gå med i någon trevlig kyrka/samfund..
Verkar så enkelt att alltid hänvisa till någon högre makt när livet suger. för att inte tala om all förlåtelse man får!.
Så om någon kan tipsa mig om nån bra kyrka skulle jag bli mycket glad....dock inte Jehovas för där ska man tydligen leva i evig underkastelse gentemot sin make..och det vet jag inte om jag är så sugen på.
Men babtisterna verkar ha roligt , gosspel och glatt över lag.
Men katolikerna tar ju priset i de förlåtande spelet: vad du än gjort räcker det efter bikten att be Ave Maria 5-100 gånger beroende vad du gjort förstås: och med tanke på ryktet i den katolska kyrkan så lär det ju inte vara många präster som har tid att lyssna på bikter..dom har ju fullt sjå att be och då misstänker jag att 500 Ave maria inte riktigt räcker till för deras synder.


Nä jag ska nog hitta något trevligt, lagom förlåtande, lagom bedjande, lagom inskränkningar på det sötljuva livet....mat, dryck med mera.

"det är dåraktigt att be gudarna om det man kan åstadkomma av egen kraft"

Känner inte för att skriva nånting just nu..konstigt nog då det brukar vara min ventil.
Men läste ett fantastiskt citat som en man som hette Reinhold Niebhur skrivit, han var en vit stark motståendare mot KKK och de amerikanska rasreglerna på den tiden då det var som värst. (för allt har ju knappast ändrats)

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"

Rädsla..för första gången på mycket mycket länge är jag rädd !!
För vad undrar ni säkert då !
Jag är rädd för att dö, För så gammal har jag ju inte hunnit bli..
Tvivlar inte en sekund på att de flesta i min ålder någon gång varit nojig inför döden.

Fundering 1: vart i livet befinner man sig när dom tankarna sköljer över en.

Fundering 2: Döden är ju faktiskt ett av få saker som vi vet kommer att komma?! varför då oroa sig eller fundera kring detta..

Ja inte vet jag, blir bara så irriterad när tankarna kommer. Jag är lyckligt lottad, antagligen mer än många andra.

"livet är inte de dagar som passerat, utan de dagar man minns"

bara älskar den reklamen och att Mads M medverkar gör ju inte reklamen tråkigare....

Sitter man här igen och undrar vart tog framtidslusten vägen ? alla visioner alla drömmar??
Allt går upp och ner i livet det vet jag allt för väl!

Men varför ska det vara så svårt att fånga upp den där röda tråden som länkar allt samman ?

Det räcker med att se sig om i världen, inte allt för långt bort för att se/inse hur bra man har det.

Ska komma på något bra att kontra det med i morgon..just nu är jag bara så trött så trött.

"tänker inte mycket på framtiden, den kommer tids nog"

Var iväg på retaurant igår..helt bortkastat för  egen del! men svampsoppa samt några skedar fiskbuljong fick jag i mig..mycket stolt.
Hur som helst vi va på "mälardrottningen" en liten nätt yacht som Barbara Hutton fick i 18-års present..som jag brukar säga en del har det och en del inte!

Till saken, sitter där och iaktar folk i min omgivning vilket jag kan tycka är lite intressant; Några par i varierande åldrar. 3 kvinnor i ett sällskap och ett grabbgäng..MEN ingen pratar med varandra..Vill gärna tro eller rättare sagt jag vet utifrån mig själv ; Att om man inte har något att prata om eller framför allt med varandra..kan man ju åtminstone skippa uteätarkvällar!! eller? förstår absolut att det ingår i både den privata relationen  samt med vänner att "det sociala snacket" inte ska vara ett tvång.
Men när jag går ut oavsett om det är med familjen, vänner; så får jag i det här fallet verkligen hoppas att konversationen flyter på just för att man 1; kanske till och med  har trevligt!2; man väljer att gå ut och umgås för att man just vill umgås..kan ha fel naturligtvist.

Rätta mig gärna, eller kom med lite förlsag varför folk går ut och äter/umgås om man inte har något att säga varandra..

" Det tråkiga med att vara ensam är inte att sakna en kavaljer när det är fest.Det är att inte ha någon att prata bagateller med på vardagen"

Vill inte vara /låta bitter, men när man känner att livet är på upphällning kan man inte få självömka lite då?

Jag har absolut inget att klaga på, en familj som tar hand om mig, ett liv jag aldrig kunnat leva på eget håll.
Önskar bara att livet va lite lite längre..
Det är så mycket man svammlar innan om vad man ska hinna med innan man dör: Men när man står där vad händer då? INGENTING. märkligt..Det blir liksom som en mellankoli, helt plöstligt vill man inte stressa!!!!!!

Aruba här kommer jag.............Eller inte

"Det är inte det att jag är rädd för att dö. : Jag vill bara inte vara närvarande när det händer"

Livet ter sig inte riktigt som man vill, inget nytt!
Men varför kan man inte bara gå vidare?? leva det livet som erbjuds?
Det livet som finns bakom dörren..eller är hela livet hämmad av en dörrstopp?

Nix vill inte tro det! Alla gör vi våra val, och ibland är man tvungen att göra val, fastän man inte vill.
Vart längs vägen falerar det då? Osäkerhet? Mognadsprocess? ja inte vet jag, men ibland,ofta vill man både ha kakan kvar och äta den.
Nu vet vi iallafall de flesta att livet funkar inte så..
Man kan bara blicka tillbaka och ställa stor tilltro att man gjort det rätta valen...


"Stå emot från början"

Trasiga skor=trasigt liv !

Är det så enkelt? själv känner jag i  alla mina fibrer i hela kroppen att slutet nalkas..
Patetisk javisst, men tror inte jag någonsin kommit närmare sanningen..
Kan gå ett par meter innan jag måste  ta stöd.Yrslet kommer och maten växer i munnen..blodet kommer från alla ställen..
Suck..Åldern har tillslut tagit ut sin rätt!!

"gammal är vis eller vad det precis det vi inte var!!"

"i was killed the dream i dreamd" självförvållat absolut, jag valde andra vägar....ville skaffa en kärnfamilj, en stor en så jag inte skulle bli lämnad ensam..eller framför allt inte bli ensam!!

Nu har jag en stor familj, lite utspridd kanske men en dock! Kan inte med ord säga/skriva hur viktigt det är !!
Missföstå mig INTE älskar varje del av min familj, även exen...de har bidragit med fantastiska barn och det kan jag aldrig ta ifrån dom.

Vill det inte heller!!

"Alla kvinnor blir som deras mödrar, det är deras tragedi,Ingen man blir det det är hans tragedi#

Vill gärna tro, veta, inbilla mig att man skaffar barn i syftet att man VILL ha barn, jag menar vi lever ju i en morden period där man kan göra val!! rätta mig om jag har fel.
Låter jag bitter  ? stämmer för just idag är jag bitter..
Jag bad inte om att bli född, lika lite som jag hade möjlighet att välja föräldrar..
Hur kan en hel familj bli så diskfunktionell??

Hur som helst är det skruvat sjukt; det är ju inte för intet som jag kallar mig maskrosdamen på bloggen; av den anledningen att barnet växte upp och blev vuxen..
Lärde mig ta eget ansvar, och lär mig fortfarande.

Har alltid fått menande blickar och kritik för att jag haft den "dåliga" smaken att skaffa barn med 3 hör och häpna olika pappor....
Detta är en tribut till dom; alltid funkat, alltid en dialog, "ny" plastpappa kliver in med öppna sinnen och famnar.

Det med så mycket mer är vad mina "orginal" föräldrar lyckades med..
En kärnfamilj är inte alltid det bästa.................

"livet är orättsvist, vänj dig vid det"

Väljer färgen rött för detta inlägg....ni får själva lista  ut varför.
Har spenderat alldeles för mycket tid att "googla" och det är inte direkt några solskenshisorier ja söker..

Tidigt intågande i klimakteriet; eller bara allmänt gråtmild?
Enkelt utryckt är att Susan Boyles framträdande i British get talent..antagligen fått ca 400-500 framträdande bara av mig.
Känner så väl igen dessa symptomer; mår illa, kräks, och gråter för allt..
Gravid_ nej..klimakteriet JA..tycker inte att jag är tillräckligt gammal för det än!!
Men ibland/ofta vill den naturliga gången här i livet spela en ett spratt; inte för att jag personligt förstår livets torra humor.

" Överdriv aldrig dina fel, det sköter dina vänner om"

I min  ålder vill man ju gärna tro  att man  uppnåt en viss mognad!!
Tårarna flödar, hormonerna är på topp!!!och framför allt man känner sig gammal/förlegad.
Är det så ? tycker själv  att jag har lite lite kvar att ge !!
Eller ?
Vet inte hur mycket jag törs skriva eftersom detta ämne är känsligt..
Men det kan ge mig en endorfinkick..genom att veta att man duger, att man kan genom ett enkelt teleofonsamtal
kan hetsa någon..
Kärleken är helig, tårarna är inte  något du tvätter bort,
Det följer dig  hela lívet.

Brustet hjärta, patetiskt ja jag vet..
Men jag går ingenstans jag sitter/finns här och väntar på något som aldrig kommer att ske/inträffa.-
Att älska eller att älskas;en av livets gåtor..
Man andas,äter,lever; utifrån kärnfamiljskoncepetet..
Men när det faller bort?? vad gör man då?
Vill inbilla mig att kärleken slår till en gång, varken mer eller mindre..

"den som inte kan hata kan heller inte älska"

Locket på= tystnad, man lider i sin ensamhet och stänger ut alla.
Har igentligen inte så mycket att rent verbalt säga, men jag vet hur det kan gå om man bemöter allt, alla med tystnad.
Det jag önskar att någon skulle förstå, är allt det där mellan raderna som man INTE säger.
Ett kvinnligt problem; vi önskar /tror att våran livspartner kan läsa mellan raderna och förstå vad vi menar; Nu är det så att  till och med jag!! vet hur vi kvinnor kan uttrycka oss, tankarna svävar bort och mitt i allt detta så vänder man sig till sin partner och högt säger och pekar lite svävande; kan du ge mig det där!!!
Stora krav, för vad vet stackarn om  vad jag vill ha. Det värsta är att jag blir irriterad över detta oförstånd.
Ändå är det tydligen menat att man ska leva i en parrelation, och i vilken form spelar ingen roll, Men i grunden handlar det om ömsesidig respekt och empati, medkänsla, stöd med mera med mera.
Varför kan min make då inte läsa mellan raderna? eeh antagligen för att jag inte själv kan göra det. Man kan ju bara önska och hoppas att en man som kliver in i ett förhållande med i det här fallet en kvinna väger sina ord , går försiktigt fram, försöker förstå (stackarn).

Självkritisk japp på pränt men aldrig i verkliga livet; kostar för mycket, och ibland vill man sitta lite bortskämt, truligt och precis just bara sura för att man likt miljontalskvinnor världen över känner sig missförståd.

"Att lämna en människa ifred betyder oftast att lämna henne i ofred"

Det ha gått 17 år..ändå kan jag inte släppa det..så liten, så liten.
Kan inte låta bli att jag var den som blev mest skonad.
Hörde på TV häromdagen..där dom säger att Pappan på något sätt hamnar i bakgrunden..
Helt korrekt...jag var sövd. drogad....jag var inte den som fick se personalen i panik göra upplivningsfösök..
Det  var inte jag som  fick hålla honom första gången..
Så ledsamt, så ledsamt..Är trött på att vara ledsen,ensam..sorgsen.

"Sorg går inte över, det tar bara en annan form.
En sorg är som havet; till att börja med vågorna väldigt stora, sen kommer dyningarna och  havet blir aldrig mer stilla"

Hat som jag brukar säga till barnen är ett starkt ord..
Men ibland, lite oftare nu känner jag ett genuint hat...

"Det pris man betalar för att hata andra mänskliga varelser, är att man älskar sig själv mindre..."

Vänner!!
Sitter och är enligt mina barn (som för övrigt är kvar på restaurangen!!)
otroligt bortskämd och barnslig...visst det ligger en viss sanning i det. Men det dom INTE vet är att jag lider av grava ätstörningar......förstår att de kommer som en chock för alla"vänner" eftersom jag gjort mig  lite "känd" som matmamma, gourmetkock..

Men jag kan inte äta längre....bara soppa, och det var där det började; vänlig servitris informerar oss om att det endast finns 2 portioner fisksoppa kvar, behöver jag säga mer, vi var ju inte direkt de enda kunderna där.

Kontentan blev att jag inte truligt eller surigt ber min make att artigt köra mig hem....Vilket han naturligtvist gör.

Problemet börjar precis där; Barnen tycker jag beter  mig som en bortskämd kärring..(som sagt  möjligt att jag är ) Men det finns inte mycket glädje/tillfredställande att tala om för dom att jag inte längre kan äta!!

Kan inte låta bli att tänka på vad  mitt syfte på jorden skulle vara; visst jag har befolkat världen lite mer än andra..

Men varför i HELVETE kan inte allt bara flyta på..för en gångs skull??
Vad har gjort för ont? ja vet ja vet skulle inte kleta klister på grannens cykel..
Men nu gjorde jag det med mycket annat men i dagsläget känns allt det där mycket trivialt..eller?
Herregud idag skjuter man varann, eller drar kniv..

Hur länge ska man straffas? kan inte låta bli att dra upp/tänka på min barndom!!Jag försöker att inte utnyttja det..men det ligger ju hela tiden i perferin?!!

Hjälp mig, kan nog inte säga det tydligare..men snälla  hjälp mig....
Livet rinner iväg mellan mina fingrar....och jag är inte kapabel att göra nånting..

"Livet är intressant....i slutet blir dina största smärtor dina största styrkor"

jag antar att jag inte är ensam om att känna mig liten..imellanåt !
Ambitionerna stod högt och planeringen för framtiden va grundligt utstakad...

Men vad hände? Just inte mycket..Fick ofta höra av mina lärare (hymlar inte om att jag nog hade mer fritid än skolgång) Du är inte dum bara lat!!!!
Mycket möjligt, vill igentligen inte alls grotta ner mig i vad som skulle kunna vara!!! Men är rädd för att dessa personer hade rätt..alla kan vi ju bli vad vi vill, gäller bara att  fånga upp motivationen när den finns, kommer.

Så vad hände längs vägen ?
Blev man kär blev man less..

Tyvärr känner jag en viss bitterhet idag si så där 30år senare.
Allt har sin gilla gång, det vet vi.
Det fanns en person som sa till mig en gång; du skulle  kunna bli  vad som helst.stämmer säkert, frågan är bara åter igen vad hände längs vägen?

Kan knappast skylla på någon annan.

Och nu då? 40plus lite sent att sträva efter en karriär..eller?
Jag kanske ska inrikta mig på det jag är bra på! törs till och med säga det rakt ut..Att skriva !!

Men å andra sidan  betalar inte en blogg ens räkningar..
Vad är då viktigast?  Familj, karriär...själavård?

Naturligtvist allt detta och lite till formar ens liv..rätta mig om jag har fel!

Skärpning Helene dags att ta tag i livet..medans det finns..

Livet är hårt,  tufft, ibland ogenomtränglig mur att hacka sig igenom.

Styrkan har jag..det vet jag. frågan är om min familj besitter samma styrka??
Inget jag någonsin kommer att få veta..


"Hemligheten om hälsa för både sinnet och kroppen, ÄR inte att sörja för vad som hänt,oroa sig för framtiden eller att förvänta sig problem, utan att leva i nuet vis och ärlig"

Läser tidningarna varje dag, känner mig hyfsat "up to date".

Vi lever i en modern, upplyst tid..eller?
Varför denna hets mot folkgrupper? genom åren kan man ju komma på ganska många...

Vad Hitler va rädd för ja det kunde ju bara han svara på !
Men vad är det som skrämmer oss ?
Vi äter gärna Pizza, Kebab m.m åker gärna till varmare breddgrader; där vi nyfiket snappar upp kulturen.

Är människan så liten och ynklig att man följer strömmen?

Är det så? då vill inte jag vara med och leka längre.
Alla individer är unika, oavsett ursprung, religon eller arbete för den delen också.

En kär vän sa till mig: varför inte öppna alla gränser och låta folk leva i harmoni med varandra....
Om det vore så enkelt !

Även om det är otroligt att lita sig till så lever vi på 2000talet, vad har vi lärt oss; ingenting.

Svenskar har en förmåga att slå sig för bröstet och  tycka att vi står i bräschen för världens samvetsfrågor!!!

Fundera på det ;Skrapa bort fasaden, ytan och det kommer att visa sig att vi är lika rädda som resten av världen.

"låt oss aldrig förhandla av rädsla, Men låt oss aldrig vara rädda för att förhandla"

Orden bubblar ur en, massa usäkter som inte betyder ett dugg.
Lögnen är sagd ligger där ute i luften och är för alltid oåterkallig..

Vad händer sen? förtroendet är tullat, allt känns osäkert.
Hur reparerar man det??
Inte alls för det går inte..sveket ligger som en hinna över allt man gjort allt man sagt,
plötsligt betyder alla ord av kärlek ingenting.

Men varför utsätter man sig själv och sina nära för ett sådant svek?.....
En gång i tiden då man va ung!! va det inte så viktigt med den biten..herregud det var ju rocknroll mest hela tiden !

Man tror att vissa saker ändras med åldern  ! Fel skillnaden idag handlar om att man (dom flesta iallafall) har ett samvete..som gnagar sönder en!

Kan inte svara på dessa funderingar som jag har, men kan inte naturligtvist undra; hur dum få man va? 40 plus 4a barn och 2 barnbarn,,,ändå riskerade man allt.

Klassiskt citat "gräset är inte grönare på andra sidan" och tro mig inget annat kunde vara sannare.

Fantasier får stanna som just fantasier, lögnen borde aldrig sagts..Men det är gjort och ligger likt ett  tungt smogmoln över oss.....kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för lögnerna, sveken..
Och jag  vet att det är mycket lite värt när jag säger att det inte kommer att upprepas...sant javisst...............men jag hade aldrig trott på det..

" Allt svek i livets bana är helt riktigt inget utom lögn..reducerad till handling och falskhet som passerat från ord till handling"

Den finns en känsla som ingen kan ta ifrån en och det är varslet om framtiden..med risk för att låta barnslig  så tror jag inte att jag har någon..

Gått igenom allt med familjen, och igentligen inte kommit fram till något..,
Mer än att all sympati, empati går bort..
Kan känna mig bitter när jag tänker på min "familj" människor i min omgivning..vad har jag gjort för fel???
Det är/var  inte jag som hindrade mina barn att inte äta sig   mätta, eller duscha med shampoo..

Tvärtom tycker jag iallfall..rätta mig gärna.
Är alldeleds för generös, alldeles för snäll..ja ja.
Alla kommer vi dö, det är den bittra sanningen, verkligheten vi lever i !
Försöker ha en dialog med maken..¨klart han slår ifrån sig..vem skulle inte gör det??

Livet är kort ibland alldeles  för kort det gäller att fånga dagen, stunden, ögonblicken.....
För det är dom som följer en in i döden,grovtsagt livets slutskeende..

Blöder, kräks, blöder igen....livet är en fest och i detta nu känns det INTE som om jag är inbjuden.


Ja ja jag är   inte bitter..man lever en gång, man gör sitt bästa..go fore it..och hoppas att fallet blir skonsamt..

Livet är kort, livet är skörbart...,.Ni som känner att ni kan rädda mig gör det nu.....

""Glädje är som ett ljust, tänder du det för andra så faller skenet tillbaka  till dig!"

All lycka all glädje..till dom som gjort sig förtjänt av det...
Livet sker en gång, vad vi vet....så lev väl kör Rocknroll och go for it..
Se you over the rainbow......

Livet är inte alltid enkelt och det ska det inte vara  heller,,men ibland kan man önska sig ett "flow"..vad det nu betyder !!??


Har fått mig en rejäl touchknäpp på näsan..varför undrar ni ?
Förlorade mig än en gång i ungdomens eviga källa i tron om att det va den stora enda riktiga kärleken, det kanske det vad det eller är..
Har sårat många människor på vägen , jag vet det, jag vet det..
Upprätthåligt kontakten..vilket har gett  mig en viss tillfredställesle, och bekräftelse.

Ingen behöver nog svara på om det va rätt eller fel !! för det vet jag redan..
Men livet är inte alltid så enkelt som man /vi önskar.
Kärleken är mäktig och slår till när man är som mest sårbar/ mottaglig..

Vet att jag sårat/sårar många människor under åren , mycket beroende på denna fantasirelation...eller drömmrelation iallfall.

Den tunga biten kommer nu för jag vet att en av de människor som betyder mest för mig kommer att läsa det här..
och det svider, men personen vill  att jag ska vara ärlig;  törs jag det?

Jag vet precis vart jag befinner mig  nu och vart jag vill stanna!!!!

Men jag skulle ljuga genom att säga att jag aldrig älskat eller att personen ifråga betytt enormt mycket föt mig, och tyvärr imellanåt gör det än..dock inte fysiskt..men psykiskt kan va illa nog...

Inget av detta jag skriver kommer varken betyda eller ändra allt det som sagts och allt det som denna andra vet...
Visst gör det ont, en tidsera/epok av drömmar fantasier är över..får en att känna sig gammal..

Eller har man helt enkelt funnit sin mognad,trygghet och framför allt blivit vuxen,,,


Tyvärr kan kärlek inte knäppas bort..men den kärleken man väljer att leva med .den är  värt att kämpa för.

"Att förlåta är att älska, och om jag kan förlåta så kan jag älska"

Hösten börjar göra sig påmmind, Löven sprakar i all sköns färger för att slutligen ge upp och dala till marken.

Är det bara jag som fantiserar om symboliken?
Människa-dalande löv.

Vi föds blommar upp lever ett virvlande liv, tar oss igenom en och annan storm för att slutligen falla tungt till marken för att förmultnas.

Livets cirkel, livets gilla gång.
Man kan bara önska att man levt ut sitt bästa, gjort någon form av avtryck !!!!

Livet är kort alldeles för kort, när man är  ung..man har såna planer såna visioner..
Vad blev det av dom??

Ska fundera på det och återkomma.....iallafall vad som blev av mina drömmar....

"livet vill väl ingen illa, men  nog kan det göra ont"

Blogga.. en elektronisk dagbok, du väljer själv vem som får ta del av den.
Du väljer själv vad som ska skrivas och hur utlämnande man vill bli.

Eller? Ibland är det så enkelt att sväva iväg över tangenterna och bara skriva och skriva, visst har valt det själv och för egen del har det blivit en ventil för det som ingen längre orkar lyssna på.!!
Å andra sidan kanske ingen orkar läsa om det heller, men det är jag ju lyckligt ovetande om.

"se mig i ögonen och säg att du aldrig gjort någon nåt ont och bett om ursäkt utan att mena det"

Åldern kommer åt en, inget man kan parera eller fly ifrån.
Vad har man/jag då uppnåt? Visst jag har reproducerat mig flera gånger om.

Inga större avstamp för  mänskligheten!!!!

Har en pervers förmåga att dra igång diskussioner för saker som JAG tycker är fel, säger inte att det alltid är rätt, kanske sällan.

Sverige eller vi är  ett tamt folkslag..här bränns inga bildäck eller motorvägaran blockeras inte av stora tunga fordon!
Vad beror det på? är det så viktigt att hålla sig inom normen för vad som är politiskt korrekt! På 50-talet va det klappjakt på personer  som föll utanför ramarna och blev stämplade som psykiskt handikappade..och vi var  så rädda för dom att vi tvångssteriliserade dom. 
Låter det sunt?
Under andra världskriget va det judarna!!!! kan inte komma på någonting hos dom som utgjorde ett hot..om någon är av annan åsikt vill jag gärna veta..!!
Och var är vi nu? jo klappjakten fortsätter det är bara objekten som ändras, Romer, Homosexuella ....
Känner att jag inte vill vara delaktig i denna hetsjakt..diskuterar gärna men lägger ingen som helst vikt i  människors läggning ursprung etc etc.
Alla är vi lika inför döden, alla är vi lika för sjukdomar..alla är vi lika inför kärlek, sorg och vrede.

Törs knappt skriva det, men i alla  religoner, länder finns det fundamentalister!! Även här..
Men min önskan är att dom inte ska utgöra majoriteten, och få stå som symbol för en hel religon..

Med risk för att låta som Dylan. Baez med mera..
Titta på insidan, de flesta människor jag känner tillför mig något på ett eller annat sätt.

Kalla mig gärna agitatorisk..kan leva med det..
Från barnsben är man inrotad om vad som är korrekt eller inte;
tillbringade mycket tid i Finland som barn, och det är ju ingen hemlighet. (trots finnarnas ovilja mot andra folkslag, märkligt efter år av förtryck från dåvarande ryssland??)
ser Romerska kvinnor med dessa fantastiska klänningar (ur en 5årings synvinkel) uttrycker det högt, får direkt en tillrättavisning  av mina föräldrar med ordet usch.....så här i efterhand kan jag tycka att det var just mina föräldrar som va USCH.---.

Jag hoppas och tror att jag i egenskap av mamma försöker förmedla "rätta" värderingar till mina barn och då menar jag inte att dom ska tycka som jag...men gud förbjude om dom dömmer hunden efter håret.

Jag är en person som en gång blivit kallad för agitator!!!!
Kanske är det så, kanske jag vill ha debatt om allt.!
Det var en person som sa till mig en gång att jag skulle bli en perfekt åklagare/advokat; för jag kunde snacka omkull  vem som helst..
Stämmer eller inte det får betraktaren uttala sig om..

Ibland när jag tittar på film eller lyssnar på musik kan det kännas som om  man försvinner i fantasin..som ett vertigo..
Jag kan se mitt liv passera höra sångerna  som en gång sjöngs, skratten som en gång tog över allt skit.

Obotlig romantiker ! javisst väntar fortfarande på uppvaknandet efter tonåren..trots 4a barn och 2 barnbarn.
'Vad hände ? var man delaktig, och allt bara gått så fort..??

Suck åren kommer ifatt en, minnena finns kvar..
Livet är här och nu och hur mycket man  kunde önska så kommer minnena  inte tillbaka, fel av  mig minnena finns kvar men händelserna dom kommer inte åter.....

Ett ekorrhjul som toksnurrar för att aldrig någonsin stanna är det livet ala 2000tal ?
Ja det är väl så..!!
Ska bädda ner mig i min alldeles egna värld;  sömnen för det jag  drömmer kan ingen någonsin ta ifrån mig...............

Gammalt beprövat ordspråk; Livet´s stora gåta: älska , glömma och förlåta.................

Valår igen, det kommer ju med jämna mellanrum.

Barnen frågar: för att göra det enkelt för sig vad vi röstar på, vi svarar inte på  det de är bara  att bilda sig en egen uppfattning..punkt slut.

Men åsikter har jag, ja det vet ju alla som känner mig och alla  är inte så politiskt korekta.

Första gången jag röstade nyss fyllda 18, såg varenda debatt på tv, va väldigt engagerad..glad för det. Farmor grät när jag sa vilka skulle rösta på. " jag röstar för eran framtid glöm aldrig det".
Hon blev djupt besviken på mig, tyvärr.
Men nu som då kan jag inte låta saker gå en förbi utan att jag blir upprörd:

När jag var ung hette det Ny Demokrtati, idag hetter det Sverige demokraterna.

En gång i livet hade jag en vision om att våran yttrandefrihet och demokrati var orubbad beroende på oss svenska folket.
Men jag kan ha fel, har hänt förut.
Vill absolut hålla min egna politiska åsikter privata, men inte av den anledning ni tror, Jag står absolut för mina val och åsikter och så  även denna;

Vi kräver yttrandefrihet, vi kräver demokrati där alla får vara delaktiga bla genom val  etc.
Utan att lägga in några personliga åsikter; törs jag säga;Vad är det som det etablerade partierna är rädda för ? hjälp mig gärna.
Om det nu precis som då visa det sig att ca:7-10% av svenska folket i myndig ålder tänker rösta på SD..tyvärr det är bara att gilla läget, är vi en demokrtati så ingår detta motstånd, eller samarbete eller vad vi nu kalla det.

Det är ju just det vi stridit för sen feodalismen..Respektera de människor som gått till valurnan i syfte att lägga sin röst på "dom"..vad vi än tycker så är det dags att ta varandra i handen och komma fram till något gemensamt som alla partier kan leva med; För  det kan ju inte vara en  nyhet att efter valet handlar allt om komprimisser...

Tillbaka till verkligheten ; känner en stor respekt för alla jag känner och var de lägger sin röst på.
Men diskuterar gärna; varför, hur etc..
Och det vet ni ju redan.....

"alla vill äta vid regeringens bord, men ingen vill diska" så kan det va..............

Lyssnar (som vanligt ) på Elvis...tänk att innan den dagen i augusti 1977 hade jag ingen aning om vem han var!!!!
Tänk vad döden kan göra mot en !
Ja ja till saken lyssnar på hans version av Paul Ankas "My  way"..
Kan saker bli mer sanna eller kan saker beskrivas på ett så sant sätt?
I did it my way.....

Kanske med facit i handen inte alltid eller igentligen inte alls ofta, rätt väg..
Men som sagt jag gjorde det på mitt sätt, och kanske en dag det ger ett visst avstamp i historien..nåja i min historia iallafall.

Känner när jag gått igenom min blogg att jag låter bitter!! stämmer det ?
För det är inte riktigt sant, eller rättare sagt inte alls sant..
Inbillar mig att jag bär mina erfarenheter utan att göra det till ett  ok,
livet har varit rikt och fyllt med massor av erfarenheter på gott och ont och det är inte över än..hoppas jag MEN om det tar slut snart så vill jag bli ihågkommen..ja kanske inte riktigt som Elvis men som personen som trots kontroversa åsikter, tankar och ideer som det aldrig blev något av....I did it  my way.........
Och det kan ingen ta ifrån mig..eller!!!!!!!!


har skrivit och sagt det förr men tåls att upprepas: "lyssna en vacker dag kanske jag berättar något som det är värt att lyssna på "

ja ja livet är en fest..frågan är om man är inbjuden!!!!!!!!!!!!!!!!?????

Inte riktigt sant, men pengar underlättar det kan ingen ta ifrån en..

Vad gör man då för att köpa lycka? för det som är riktigt och sant är att DET kan inte köpas..
Vad hjälper en slant på banken när man skriker invärtes !!
Visst möjligheterna förändras helt onekligen med pengar..
Men det finns ingen plastikkirurg, eller dyr märkesväska som botar själen..och OM det finns tippsa mig gärna.

Låter jag bitter ? ja kanske jag är det..med  risk för att vältra mig i självömkan så kanske jag har rätt till det ibland..
Men bara ibland!!


citerar Mae West "har aldrig påstått att pengar gör en lycklig..men jag gråter  hellre i en Jaguar än i en bubbla"

Vem kom på ordet "rättvisa"eller framför allt vem/vilka trodde att ordet och meningen skulle följas!!

Vad man än tänker, vad man  än gör : rättvisa är helt uppenbart ett mycket luddigt begrepp.
Rättvisa för vem ? svara någon !!??
Ingen har väl undgått att i ett land i mellanöstern ska en kvinna avrättas för att hon haft en relation med en annan man än hennes tilltänkta make!!!!!
För inte alltför länge sedan (ca 2000år sedan ) var det prestige i dessa länder för män att ha en liten toyboy att leka med när frugan va gravid eller något annat som gjorde att hon inte va tillgänglig..

Rättvisa my ass jävlar vad arg jag är...its a mans world...

Vilka är vi att dömma andra ? Vem ger oss rätt att tala om hur andra ska leva sina liv ??

Jag tror inte, eller rätter sagt jag vet att alla i min bekantskapskrets har gjort misstag och gått på minor; vi vore inte mänskliga annars, eller hur?

Vad an då detta inlägg, ; kärleken är  blind så sant så sant. Ibland följer man bara med, simmar med strömmen mot det  man tror ger en evig  lycka..jag vet för jag höll på att sjabbla bort mitt äktenskap.

Har gått på fler nitar än jag känner att jag gjort mig förtjänt av!! Eller så var det precis det jag behövde för att komma fram till vad jag behövde och ville..

Kärleken är vacker och ljuvligt doftande säger inte emot det..
Men vill man vara nummer 2 eller 5 ?? kluven där för lika lite som man vill veta om sin älskades förflutna vill man ju inte heller att ska komma direkt från sin ammande mamma!!

I bibeln ( är inte speciellt religös men vissa citat bör man lägga på minnet)

Man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad..hur många lever efter det budordet..ingen jag känner iallafall..Vilket är oerhört tragiskt..säger inte att jag gör det själv men det är onekligen väl valda ord..rätta mig om jag har fel..

Sen titelorden" den som står utan synd kastar första stenen" mycket aktuellt idag..se er om i världen !!
Eller så kanske det räcker med att gå till grannen..

Önskar och vill att människor lever sina liv som de önskar..utan inflytande från utomstående..är det för mycket begärt?? Kanske avundsjuka, kanske bitterhet vad vet jag !!

Lev väl, själv ska jag börja vårda min kärlek på det sätt som han förtjänar..och jag med..

Kärleken är en ibland en snårig stig fyllt av törnen men även kaksmulor; som får en att hitta hem igen..
Blev smickrad och glad över att äntligen få övertaget av min ungdomskärlek, lycklig över att besluten äntligen låg hos mig..
Och jag är mig själv oerhört tacksam att jag för en gångs skull gjorde rätt val...
Och alla inblandade vet var det handlade om så ni och jag får se om jag gjorde rätt val..
Är för gammal för att ge mig ut på äventyr..

"En som inte gör misstag som ung, gör det som gammal"

Har en vän tillika granne som hittat tillbaks till sin tonårskärlek,, men av olika skäl gillades inte den relationen då.

Men den här gången när hon hälsade på i hans hemland åkte hon helt sonika dit och knackade på och känslorna som  fanns då fanns kvar Så nu stundar bröllop i en katolsk katedral vid havet..Romantiskt kan man tycka och tro mig det gör jag..men kan inte låta bli att känna efter eller fundera med mitt katastroftänk vad "mellanpartnerna" känner för detta..Vad allt "vi"hade betydde? Vad det bara mellanlandningar, var tankarna alltid hos denna stora kärlek??
Antagligen är det bara jag som tänker så  skruvat Låter jag missunsam? inte alls inte alls men jag vet hur mina funderingar skulle te sig.

Men all lycka och välgång, och ta vara på knytet som växer i din mage..ja du vet ju själv vem du är..

Semester om någon skulle undra..tänker den här gången låta hjärnan  vila från alla funderingar......Ni lär ju märka om jag lyckas..

Läste i en morgontidning igår morse att internationella kändisar tycker om Sverige för här är vi så  tillknäppta och mer eller mindre tråkiga..
Kanske är det så men jag vill gärna tro att det även handlar om respekt. Vi tränger oss inte på med paparazzikameran upp i nyllet, kanske tittar lite nyfiket och kanske till och med lite artigt ber om en autograf..Rätta mig om jag har fel.

Kommer då att tänka på min och min vänninas Kreta resa nyligen, visst blev vi överaskade på anläggningen bodde Ryssar, finnar, tyskar ja alla möjliga nationaliteter..
Men vilka tror ni höll ihop? jo vi tråkiga svenskar; ensamstående mamman med 2 barn unga tjejerna som hade rocknroll hela veckan (amerikanska marinen var på besök)han som nästan ägnade mer tid åt oss än åt sin familj (rekomenderas inte för frun uppskattade det inte med all rätt)
Vi hade till och med kalas för lilla flickan som fyllde 5 med långbord, presenter ja hela kittet..hur vanligt är det med en sån konstelation av människor och just från svedala??

Toppen va det iallafall och vi tog med oss alla minnen hem plus några förevigade på min vänninas kamera (gud nåde den som inte satt still och log i rätt pose!!)

Med risk för att bli lite nostalgisk, när samma sällskap men med makar etc besökte Cypern ....jag vet än idag att vi ägde stället, synd  att man redan gjort den resan för det är just så som vi hade det som vi önskar igen..

"Ödet ger oss släkten., vännerna väljer vi själva"

Har diskuterat döden en hel del genom livet : vilka låtar som ska spelas etc (precis som man själv är delaktig six feet under)

Men eftersom ingen lyssnar med motivering att det dröjer, det dröjer.Men tänk om det inte gör det allt kan gå fort, därför tänkte jag skriva ner mitt mentala testamente här och nu.

Har en familjegrav tillsammans med mitt ex där jag önskar att återförenas med min son, hoppas det är ok för mitt ex!

Har enorma krav på musiken, gud så patetiskt: Pärleporten (farmors släkt var frälsningssoldater) och de som känner mig RIKTIGT väl kommer förhoppningsvist småle i kyrkan..
Elvis förstås "My Way" och "If i can dream" gärna på stereo då han har en otroligt sexig röst.
Och sist men dock inte minst "Pride" med mina älskade U2.....

Absolut ingen vit kista, men den biten tror jag min make har snappat upp.
Gravöl på klassiska maner god mat god dryck och mycket skratt för är det något jag vet och törs säga om mig själv är att jag bidragit till en del skratt genom åren..

Åter till kyrkan: en låt som jag önskar muntligt tillägnas mina barn är "mycket ljus och mycket värme "tycker den har ett fantastiskt fint budskap för allt är ju inte rosor hela tiden, och jag vill ine att  det kommer som en chock för mina barn..att livet faktiskt imellan åt bjuder på sorg och elände..

Ja så mycket roligare blir inte min begravning..om det nu är meningen att det ska vara kul!?
Nu vet ni vad ni ska läsa för att hjälpa min make att arrangera detta för är det något som är riktigt och sant är att min make definitivt kommer att överleva mig..


"det som gör livet så värdefullt är att det alldrig kommer tillbaka"

Har väldigt svårt att fatta mig kort.....Råd som jag fått från proffs..ja ja antagligen blir jag inte rik på det här eller!!DS

Funderar på en massa strunt, Har antagligen för mycket tid till funderingar samtidigt som jag inte riktig känner mig redo för att ta klivet ut bland mänskligheten.
Alla har säkert sina funderingar och irritationsmoment men vad är det som tynger oss;finns inga pengar till den tradtionella utlandsresan i år! Till jul SKA vi dra ner på julklapparna!!!
Typiska I-landsproblem (2000talets ledord) .
Sätt er ner i istället precis som jag fortfarande jobbar på se er omkring, dom flesta av oss har tak över huvudet och antagligen en alldeles för generös golvyta att disponera.
Vi ser det som en rättighet, men det var inte så länge sedan som man bodde bland löss och skabb inträngda i en liten etta utan varmvatten och toalett!!
Trot om ni vill, att trots min  "ringa"ålder har jag bott så; Dock inte bland löss! men utan varmvatten, toalett, värme, kommer naturligtvist fortfarande ihåg efter skolan man trallade hem till Farmor vedspisens lucka stod öppen varm av vedeldandet, chokladen stod redo och släta bullarna var ljumma.
Då hade man inga funderingar på plasmatv, datorer och shit..

Nä en stund varje dag av eftertanke; oftast får man äta sig mätt, tvn står på plats barnen son man är begåvad med sköter sig oftast.

Som vi  alla redan vet så är den verkligheten faktiskt relativt få förunnat: Om man ser globalt.
Varför blir det så vi möts av nyheter dagligen om översvämningar, svält krig och elände..

Jo för att vi ser till vår verklighet, där det inte så ofta pratas om svält och vi har satt ribban på våran standard/status högt.
Sitter just nu med en oerhörd tacksamhet när jag ser mig om; välartade barn kylen fylld, och en make i nöd och lust och inte att förglömma mina små havrebollar som skänker glädje och total villkorslös kärlek..

Varför inte låta allt stanna där? carpe diem (fånga dagen) i morgon kan allt vara passe , tiden går fort och risken är stor att man bara följer med för att i värsta fall missa hela livet.

Fånga varenda minut, lev i nuet med lättja och lust för i morgon kan allt vara förbi............



"man får bara vad man ger, och man ger bara det man redan fått".. Karin Boye

Man införvaggar sig lätt i en trygghet här i livet, ju äldre man blir desto mer verkar man tro att vissa saker är man imun mot..
Ack vad fel man har man blir bara svagare och beroende när man blir äldre, Man tillförlitar sig mycket på sin partner/make/maka.. fixar du det på hemvägen, hämtar du barnen  ja alltdet där som hör till, faan  glömde köpa mjölk bra du fixar det tack puss...
Vad gör man då för att vårda den livslånga relationen?
Ingenting för efter ett tag när förälskelsen går över i vardagen börjar man ta den för given..livsfarligt, för då går allt över till finna spänning?? varför inte bara linda in det man har i bomull, visst man blöder imellanåt det gör alla men  oftast, förhoppningsvist stannar det upp om man inte som jag då har förlängd blödningstid..

fortsättning.............

I run and run and its nowhere to hide......someone who wants to play hide and seek????????????

Barndomen antar jag är den som formar en.!

 Bus, lek terror av grannar, Men vill inbilla mig att det på min tid var så oskyldigt!?
Det var ju inte så att A-k5an kom fram när man blivit portad på en krog,,eller att flickvännen dansade med någon annan på krogen..  Vilket ledde till  till att hemvärnets Mattias Flink efter ett gräl skjuter 5 pers +2 skadade(skriver ut hans namn för att han är en offentlig person  samt att jag har ingen respekt för en planlös bitter mördare..)Ps det beror på visso på vilket sätt och vilka mördararna vallt att avsluta livet för=..som sagt allt är relativt..

Åkte ut på Rindö igår med min make och ena dotter, ville guida MIN sida av ön..mycket lyckat så nu är det bara soptippen,samt "Battis kvar",länsmandviken och framför allt För  att viska vi åka rullsridor till  tonerna av" born to de bli alive "...blev den sommarens stora hit vilket min granne och jag redantippet

Sitter och lyssnar på kim Larsen..Gasoline..Ver går vi nu!? skillnaden var/är att ingen brydde sig om att fråga mig..det var bara att följa med strömmen i mitt  fall min mor.
Nummer 2 det är jag det..uppvuxen med att min bror va nummer 1 rent uttalat faktiskt så det är inget jag inbillar mig..Mina svärmor satte kaffet i halsen när min mor säger till dom att min bror var favoriten..
Mina svärföräldrar som hade som konst att allt skulle vara rättvist mellan bröderna, men oroa er inte kontrade jag  mitt liv i ett nötskal.
Nä jag är inte bitter på något sätt, sitter på min 10åriga bröllopsdag precis som när jag fyllde 40 alena och utan uppvaktning!! vad beror det på? svara någon! vill inbilla mig att jag själv är en ganska generös person..jag kanske har fel..det kanske stämmer med vad mina föräldrar har försäkrat mig i alla år..jag är inte värd något bättre!!
Och idag precis som på min 40årsdag känns det som om att det stämmer..

Ja semester det många väntar på så här på sommaren..och ju längre tiden går desto surare och lättretlig blir man!..

Sen börjar hetsen suck vem passar solstolarna imorgon, vem går upp med barnen och ser till att dom får frukost !!?? inte för att jag känner till det men min väninna verkar helt övertygad om att barnen svälter ihjäl efter 1 dag utan mat..om någon känner till ett sådant fall hör av er till mig(för statistikens skull).

Nä mer laid back stil önskar man sig, sova ut äta frukost i lugn och ro fånga stunderna som dom kommer.
Så var falerar det..jo det ska va så himla bra på sommarlovet, supermycket aktiviteter för vem vill stå på uppropsdagen och ens barn säger att dom inte gjort något speciellt..suck!!
Men det är väl så det är alla triggar alla.

Men rent krasst och av erfarenhet , om man nu är ute efter den prestigen; så ska man toktjoka sommaraktiviteterna sista veckorna innan skolstart, för tänk er skamkänslorna i klassen där "alla" barnen berättar om sitt sommarlov. och så kommer ens barn inte ihåg vad som skett , när man i själva verket lagt ut tusentals kronor och energi för att barnen i det här fallet  ska ha det så himla bra !
 Missförstå mig inte men tyvärr tar ibland/ofta den utomstående granskningen över, ja vet ja
vet Som jag skrivit tidigare..ett typiskt I-landsproblem!!!!!!!

När får JAG semester ? när barnen är stora eller ?? när jag blir pensionär??
Nee får nog vänta tills jag somnar  in för gott..men tro mig att jag då kommer jag att rocka med Pia i himlen, om det nu är där vi hamnar...........!!!!!!!!!!!!??????????????

Nyss hemkommen från Kreta, ytterligare ett exempel på min spontanitet,,,eller dumdristighet..välj själva..
Semester säger man, yea right.. Mamma mamma får jag det eller det suck han/hon fick ju??Morsan suger.
Riktigt härligt i ett samhälle som faktiskt rent funktionellt är helt ok.

I landsproblem är ledordet vilket jag kommer att skriva om imorgon......Ses och syns..vad du än är..
Har så mycket att berätta/skriva om sov sött......

Bad några intelektuella om råd, va det gäller mitt bloggande.

En tyckte att jag skulle korta inläggen samt ha en tydlig nisch....Hur genomför jag det , då jag har för avsikt att ha  mina livserfarenheter som nisch?
Eller dagen som den blir.
Kan bli tråkigt, eländigt och långdraget ja jag vet, men igentligen skriver jag för min egen skull, vem gör inte det ?

Men kan jag förmedla något , nå ut till någon så är jag nöjd, är väl medveten om att mitt liv inte är någon Paris Hilton stories, utan helt ärligt och riktigt en riktig askungensaga...........

Men absolut jag är lyhörd och tar till mig alla kommentarer har mognat något sen skolan...
Om vi inte syns eller hörs mer ikväll tar jag en veckas semester Kreta med barn, vännina och allt som hör till.......

När man som jag uppnåt en viss mognad, iallafall åldersmässigt.. så ser problemen plöstligt helt annorlunda ut.

Vad beror det på? är det barnsligt och omoget att sörja en kärlek som lämnar en !eller ? är det inte förenat med vuxenvärlden att bryta ihop till något riktigt romantiskt på tvn!! eller fiktiontragiskt. !?
Visst oftast när man växt upp har man en familj, några av dem kanske till och med har en som förebild.
Kanske är det inte ok att fullkomligt bryta ihop halvvägs in i filmen "Titanic" i sin vänninas knä..till den grad att man inte kunde gå ut på flera dagar.....

Men är det inte en del av det vi kvinnor iallafall vill förmedla till våra efterkommor; visa känslor, säg vad du känner....gråt vännen gråt vännen bara det känns bra för dig, jag finns här och faller du utanför ramarna så fångar jag upp dig.

Tiden går fort alldeles för fort, finns det ingen pausknapp??kan inte barnen stanna hemma bara en liten liten stund till?!.

För tillslut står man där 4 tjejer minus....dom har bytt ut en mot kärleken, ungdomen och livet.

TROTS att var och en LOVADE att alltid ta hand om en, alldrig flytta hemifrån..visst visst jag lovade nog eller vid närmare eftertanke inte alls nåt liknande.

Men visst är det smärtsamt när alla ungar lämnar boet ?! skaffar sina egna liv, familjer.
Man kan bara hoppas och önska att det oftast blir som dom tänkt/önskat sig..
Men blir det inte så, alla går vi på våra minor! så finns vi alltid i bakgrunden redo att räcka ut våra livlinor, fånga upp, trösta.

Det om något är mognad när man ser att man är behövd (och då pratar jag inte om kicks kundkö)
Någon litar på en ,någon ser det man gör och de önskar nog att man gör något som är värt att eftersträva..
Riktig genuin kärlek villkorslös, inte helt vanlig.


Mor/dotter/far relation..oavsett om det är genom blodsband eller bara kärlek eller av ingen orsak alls
Ack så viktig, sen kanske det inte spelar någon roll att man bryter samman till reklamsnutten..
Man visar iallfall att man besitter en stor dos av känslor.....

Knopparna brister när alla lämnar boet,  och ja visst gör det ont....

Ibland önskar jag att jag bodde i staterna eller något annat pengakåt land. Men nu gör jag inte det jag bor i svedala (sverige),

Läs följande; jag bokar en konsultationstid hos en plastikkirurg i Stockholm i TRON om att allt skulle bli grönare än den berömda andra sidan, det var inte mycket jag begärde; större fastare byst, dubbelhakan skulle bort och få en liten rumpa. (ni som följt min blogg vet).

Vad händer; jag är naturligtvist solid för dessa utgifter, kosta vad det kosta vill med andra ord inga lån eller annat tjafs.

Då tar doktor X fram nåt som liknar en vispskål (fanns i varierande storlekar)och trycker in mitt bröst i skålen jag bara häpna det kändes så primitivt i vårat moderna samhälle; och vad bli bedömningen  då tror ni ???Jo mina bröst var för STORA.....okej möjligtvist på längden det kan jag köpa....
Så nu är jag uppbokad på Huddinge igen för bröstreduktion på skattebetalarnas kostnad, för övrigt verkar Doktor x och Huddinge ha en väldigt speciell relation, skulle kunna tänka mig att det handlar om konsultarvodet..

Och allt detta för att jag inte kan säga nej....
Himla tur att tandläkaren var mer förstående!!
Men hakan och rumpan det ska jag banne mig strida för så det så....

Hade jag bott i "land of freedom" skulle mitt önskemål kunna vara att få se ut som en ödla, och dom hade fixat det.....................på gott och ont naturligtvist.

"Det är inte kvantiteten som räknas utan kvaliten" yea right...

Suck!! vad blir det av en, förändras man så mycket av åldern ? eller är det omgivningen som gör att man är tvungen till det ! (barn,make,etc).

Satt och var exalterad idag, jag och en vän  skulle göra något superspontant och wild och crazy så vi bokade bara så där....personligen har jag inte så mycket ångest men då skulle ni se min vännina..som trots allt förr i tiden bodde på stränderna i thailand och plockade apelsiner medan kulorna ven i Israel (nu har vi lite delade meningar om det där med apelsinplockandet).

Bokandet innebar 1 vecka på Kreta All inclusive.....kan det bli mer tryggt och utstakat???

Tacka vet jag ca 20 år sen innan muren föll satte mig glatt på tåget mot Ungern knappt fickpengar!! båten till Sasznist. möttes upp mitt i natten av tungt beväpnad militär "passekontrolle,passekontrolle" i omgångar. Och där satt man alena, min dåvarande kärlek väntade i Budapest....
Ingen big deal tyckte man då men som sagt tiderna har förändrats..åldern gör en något mer försiktig, vad beror det på ? ju äldre man blir borde man ju lära sig sina begränsningar, eller?.

Nåja åldern gör en trött, vissa säger vis ! länkar det samman kanske ? för man kanske inte vill erkänna alla nitar man gick på då för länge sedan, För man upplevde det inte som nitar utan en del av livets skola..
Ja ja  nu är det gjort iallfall, bokat och betalat på väg mot nästa stora äventyr..vad är  det värsta som kan hända?? att jag kliver snett när jag går av den förbokade transferbussen som ska ta oss från flygplats till hotell.....Gudskelov att man är försäkrad.....................

När man fortfarande var ung och orkade så var just idag den stora rocknrolldagen.
Upp tidigt, första båten till Sandhamn och med lite tur sista hem, för att ramla in på Kabyssen....hur orkade man ?

Åldern tar ut sin rätt, i dubbel bemärkelse....det var mindre ansvarstagande då och orken fanns..nu har man 4a barn 2 barnbarn som kräver sin rätt, abslolut inget jag skulle vilja byta med Sandhamn idag....för vem vill bli uppvaktade på samma sätt som då, vem vill kunna ta dagen som den kommer...vem vill känna sig attraktiv ?? Nä inget för mig.

Jag står hellre vid spisen och lagar midsommarmat för hela konkarongen plus några till..det är potatis som ska skrubbas, räkor som ska pillas, oftast helt slut när bordet är dukat och det är dags för maten att inmundas.

Men allt har sin lön; Man tittar på sällskapet runt bordet, alla skratt , kanske en del komplimanger för maten,dukningen med mera..
Det är sånt man får glädjas åt när åldern kommer smygande..Allt det man har, tryggheten man funnit, barnen som skänker en glädje.

Inget annat känns viktigt. familjen är frisk (dom som finns kvar)..man har ett par mycket goda vänner som vi semestrar med som hela familjen har glädje av och framför allt massor av skoj med.

Nix Sandhamn, grinda och möja eran storhetstid är förbi men oroa er inte det kommer nya unga partyglada bratz , utan ett uns av ansvar i kroppen som vill rocka och kräkas i era rabatter..Dansa på borden ute på Sandhamn.....Men jag har tackat för mig och  och nigar och bugar för mycket mycket roliga minnen........................

Glöm  det! personligen besitter jag en stor erfarenhet i det området.
4a tjejer 24 år senare,,,, kanske inte behöver precisera vad/vilka smådjur som paserat vårat hem, sen har jag tyvärr svårt för nejordet.
'(själv fick jag inget annat svar hemma möjligtvist ett dovt mmmmmmmmmmm)Så dom erfarenheter har jag dessvärre dragit till det yttersta..

Men många så här i efterhand roliga händelser har det bidragit till.(med lite svart humor)

Som kakaduan eller vad det nu var förnågot: äldsta dottern kommer hem sprudlandes glad för vi kunde ta
över"citrus" omedelbart..och redan då borde man ju anat oråd!! ja tokigt blev de, för vi placerade naturligtvist fågel med jättebur i hennes rum..och allt skulle bli SÅ bra.
Dessvärre märkte vi ganska snart att den söta fågeln hade för vana att vakna ca0400, och de flesta vet kanske hur en papegoja kan låta,,rätta mig om jag fel!

Citrus fick inget angenämnt slut för min äldsta dotter tyckte inte heller om att fågeln började gapa, så den fick en resa rätt ut till djurkyrkogården följd av alla flaskor och skor som dotra försökte tysta den med..och nog blev den tyst alltid.

Efter det och innan för all del fanns det en del småkryp..men i katerogin dummast måste ju ändå va Katten Bosse gigantiskt fet och minst lika snäll, till saken hör att han flyttade in hos oss ungefär samtidigt som min blivande make.
Och jag kan nu erkänna att det var min make som servade katterna med mat, tömning av låda med mera..
(ja det var 3 i antal tillslut)

Och ni kan inte ana hur dom tackade honom för det; Dom kissade i hans kläder...sen hade dom gjort sitt.

Men min make hade en jättefin och lydig  hund..nämner inga namn för det var tydligen ett känsligt kapitel ,
den hunden fick INTE komma hem till mig!! så det var vel för väl att dom inte hade barn...

Men de dråpligaste måste ändå va det nästa sista inköpet..mina 2 yngsta skulle spara till den  och ni anar inte hur fort man kan få fram 600kr, imponerande.

En ljuvlig liten dvärgkanin som fick tilltasnamnet "ozzy" den va otroligt lugn och medgörlig...lite väl lugn visade det säg..stor krishantering, och högtidlig begravning (det ligger ett och annat djur på min makes jobb)

Det sista är en välbevarad hemlighet.

Men till nuet en annan kanin som vi plockade ut på garantin!!!vi valde den livligaste för att vara hyfsat säker på att den överlevde nån dag längre än "ozzy" och tro mig det gör den
Ganska övergiven står knytet på balkongen, för även den hade ju nattliga aktiviteter...att man inte lär sig att förmedla till sina barn vad som gäller alternativ säger nej....Själv förser jag den imellanåt med något grönt, men det är starkt förenat med livet som insats..trodde inte att en kanin på 3 kilo kunde va så hotfull så till och med min make backar...........

Ja ja och har man lärt sig något av dessa 24 år, antagligen inte men det glädjer barnen mycket att ha en mor som inte kan säga nej........och som dessutom manupilerar sin make att det jag okar är helt i enligt med barnens bevisliga förmåga att ta ansvar............suck

Jag kan inte sova!! och sen har jag dödsångest..

Det är inte alltid det är bra att vara sjukskriven.....finns allt för mycke tid att älta/fundera på, suck
Ibland önskar jag att jag var liten igen,lite ompysslad efter John blund....Sorry glömde helt bort att insomningsproceduren hemma inte direkt bestod av sagoläsning eller ritning på ryggen!!!!!!!!!!!

Det är märkligt att jag kommer ihåg mer och mer när jag skriver, nyttigt antagligen eftersom mitt koncept gick ut på att nyttja detta forum som en ventil......
Och tro mig det har funnits roliga, knäppa minnen..i mitt liv.
Ja skulle antagligen kunna skriva hur mycket som helst om allt,så känns det nu....minnen bara poppar upp mest hela tiden.

Mycket roligt,stora svek..kärlek och bus....allt sånt som hör till.
och min farmor ....färdtjänst till NK!, på den tiden det låg i Täby Centrum, dubbla uppsättningar på skolavslutnings kläder, ett för sol och ett för regn....men så låste sig tantaluran om sig när jag föddes.....efter mycket och länge för jag var första flickebarnet....och det visades bli ett lyckokast, för vem annars hade sett till  att  man va mätt och belåten......
Men det var inte sådär jättekul vid sängdags, för då envisades hon med att "gräva" runt i min mun fall det skulle vara något kvävningsbart.....ni kanske inte behöver fundera mer på vad mina fobier/nojjor
kommer ifrån..

Tyvärr dog hon tidigt, men hann se/träffa mitt första barn..vilket jag vet gladde henne mycket...


"lyckliga gatan den finns inte mer,,,,,,,nu ska 54an i himmlen in"

Vill bara skriva att min avsikt är inte att stöta mig med någon....men det kanske väcker lite lite empati. För folk i min omgivning dömmer lätt ur en om man inte rent fysiskt kan visa att man är sjuk....

"ibland hejdar sig livet....och ingenting blir som det än gång var"

Väcker många tankar och funderingar, ser tillbaka alla återblickar!? jag har nämnt det förut,men hade det inte varit för mina föräldrar så hade min barndom varit perfekt..

Rindö västra....-på min tid gick man inte på fritids eller liknande, utan man klev av och på skolbussen för att i bästa fall få ett mellismål, personligen brukade jag gardera mig genom att äta hos min farmor..kylskåpet  hemma var ju inte direkt dingnade..det var tydligen viktigare med fina kläder!!!

Jag vet att jag låter hemskt bitter men det är jag inte, jag har bara funnit min typ av terapi.Skriva skriva..
kanske leder det till något,kanske rehalibiterar det mig?

Men åter till Rindö västra....vi var ett helt knippe med ungar, vi bråkade vi skrattade och det var mycket, mycket..bus.
Vi var i varierande åldrar, men vad gjorde det när man växt upp tillsammans?

Jag grät när min s.k Mor sålde lägenheten, en epok gick i graven, för att alldrig bli den samma igen.

Jag vet inte om jag törs eller tordes lista allt här..men ni därute som var med ni vet vad jag menar..
Teatern tex, grannens källarförråd dignande av kläder, och vi som var med tog våra skådespelarkarriärer på största allvar. Ja det blev inte så mycket mer med det..

Men kul var det!!
ps kan fortfarande känna den härliga peruken allt kliande ds

Alla gårdsfester, midsommarfirande och gudbevare mig surströmmingsfester..(tror att det var mer än en ursäkt för att få ha roligt på svenska maner dvs sprit,,,och min sk mor had ju den goda smaken att ha detta evenemang i mitt rum

Listan kan göras lång och jag citerar gärna en inledning på en film jag sett.."dom vännar man skaffade sig då kommer alldrig ,alldrig att att mäta sig med "nya"vänner"...det är ett blodsband..

Är det bara jag som kommer ihåg vinden, där vi helt dödsföraktande lekte mörkerkurragömma? eller familjen som vigt sitt liv åt flygplansmodeller?
Eller bergskrevan som jag hade som kiosk!!
Vad har fantasin och lekfullheten tagit vägen ?
Ja barnen hånar mig när jag reflekterar över min barndom..tänk vad allt förändrats, eller ska man tillägga att det är vi som skapat det..

Jag kan fortfarande känna lukten på allt garn som färgades hos en annan granne  (det liksom hörde 70-80talet till)
Ja det var en sammanhållning som höll länge, och kanske gör än idag..vad vet jag?
Men är det något jag vet så är det ju att min s.k mor  även sumpade det..

Förstår någon hur hon kunde försaka världens bästa "styvfar"den enda pappan min bror och jag haft...men svartsjukan och bitterheten tog väl över redan där/och då.
SUBBA..

om du  som bodde ovan mig läser detta så vill jag bara säga att allt knackande i badkaret ledde till en viss trygghet(och på den tiden duschade man bara på söndagar!!!)
För kära grannar barndomskompisar, inget blir som det en gång varit, och det begär jag inte heller men om jag lyckats hämta min roll  i livet så har nog dom flesta lyckats med den biten.............

Tack rindö för alla trots glada minnen!!!
men jag kan trots allt inte känna en viss bitterhet mot alla som såg men inget gjorde..
Jag har förlikat mig nu på senare år, men min make tycker inte alls att jag är fet och ful och fullkomlig oduglig......

Och det  kanske jag inte är!!!!!!!!!!!!!!

Jag misstänker att ingen har missat bröllopet igår..
Funderar på mig själv, jag menar jag har ju alltid velat avskaffa kungafamiljen!, och framför allt INTE betala något apange.

Men jag får nog ge upp dom tankarna , för jag blev såld igår började titta på tv- tidigt för att inte vilja stänga av den alls...Kärleken är vacker och i det här fallet dessutom unik.
För den här typen av relation var inte för så hemskt länge sedan otänkbar.!
"mannen av folket-prinsessa av börd".

Men är kärleken blind? Blir vi förälskade i en uppmålad variant av vad vi tycker att kärleken ska se ut, framför allt kännas?! finns nog inget svar på det, men så länge man är lycklig så är väl allt väl..

Själv började jag jobba på ett lokalt varv för ca 12 år sedan..
Hade nog förlikat mig med tanken "att ja man får väl vara ensam då" inte bittert på något sätt, utan bara ett enkelt ståndstagande..
För vem ville ha en ensamstående,gravt skuldsatt kärring med 3 barn i bagage?

Tänk va fel jag hade !!
Trots allt nedtryckande  verbala ord från min härliga mor så fanns han faktiskt min alldeles egna "prins".

Alldrig kommer jag ångra att jag struntade i att betala hyran för att följa med mina kolleger till Mallorca..(ansvarslöst, ja jag vet)

Men på den resan öppnade sig ett helt nytt liv för mig,för vem kunde ana att min kollega som jag byggt upp en "kompis"relation till...inte långt senare skulle bli min make(i nöd och lust)

Han fångade upp mig,tog mina barn till sig (efter en lång inskolning....det va viktigt för mig då mina tidigare år hemma hos min mor kantades av olika karlar, var det inte bilskoleläraren så var det kanske någon militär.)

Livet kan med andra ord ändras väldigt fort..
tyvärr så levde min blivande make i  en relation, kanske inte den bästa men dock i en relation.

Väntan blev lång, för min blivande make..mycket lång.
Men slutet gott allting gott.

En fredag knackade det på min dörr (barnen älskar detta);
Jag öppnar och ser min blivande make, 0ch hinner tänka hemska saker; han klarade inte av att bryta så jag får kliva åtsidan!?

Men då kommer de bevingade orden.
Min blivande make; är du ensam?
Ja det är jag..
Min blivande make: det är jag med.....

En bra start för oss och idag 12 år senare så firar vi 10-årig bröllpsdag....slutet gott allting gott..


För visst är väl kärleken underbar......

"mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och alldrig jag lämnar det åter"

Ibalnd får man oväntande kommentarer, av oväntande människor.....Jättekul  (så länge det är positivt..är ju ruggigt känslig för negativ kritik)...........och det kanjag krasst erkänna..

Jag köper inte riktigt det,, för vilket gott finns det i att separera. förlora sin familj ???
eller att ha föräldrar som definitivt inte såg något gått i det som skedde (jag föddes).
Visst låter jag självömkande? det är inte min avsikt...
För det är inte ett dugg jävla synd om mig.
jag har fria händer ,för det mesta iallafall.. är välmående lever i en toppenrelation......
Har ett helt chok med barn, barnbarn allt sånt som gör en riktigt lycklig..(till skillnad mot min s.k mor vet jag exakt vad dom heter)

Tänk om man fick välja sina föräldrar!! Skulle inte väldigt mycket se annorlunda ut då!!!!!!!!!!!????????????

De flesta besitter en inre styrka som man inte känner till, För hur skulle vi annars hantera separationer,skilsmässor (ett ganska vanligt fenomen i våran  tidsera )

Jag har bekämpat de mesta inom sorg, besvikelse med mera. Men  här står jag, kanske inte lika rakryggad som förr, men dock stående.
De flesta strider kämpar man mot utan att igentligen känna till dem.

1994; jag väntade mitt 4de barn, ett gossebarn visade ultraljudet.

Stor lycka för dittills hade jag 3 flickor så det blev lite extra roligt att det skulle bli en påg....Ni kan ju tänka er hur  fadern planerade in fotbollsmatcher och andra liknande aktiviteter.............Och jag skulle få en liten mammas kille...

Nu blev det inte riktigt så.

Vaknade den 1a december i tron att vattnet gått (födseln var beräknad till den 14 dec)
Men det va inte vatten det var blod i hela sängen..

Ringer naturligtvist 112..dom skickade ut en ambulans som kom efter ca en halvtimme
anmärkninsvärt tyckte jag länge, inga blåljus, ingen hög hastighet till DS(danderydssjukhus).
Dom gjorde en uppskattning av blodmängden i sängen , på golvet ja överallt.. ca 2 liter.
Kramperna (värkarna vill helst inte benämna dom som det, då livet för min påg tog slut där)....

Hinner träffa en granne på båren på vägen ut till ambulansen hon ler glatt och önskar lycka  till.

Blir snabbt omhändertagen  på BB, förlossningsläkaren letar efter fosterljud, finner inga och beslutar om "katastrofsnitt sen går allt fort; jag kan fortfarande känna den brännande kylan mot min mage när sköterskan ska spritsterilisera min mage, det var som småspik.
Men det går fort för när det bedöms att ett katastrof snitt ska göras skall det inte ta mer tid än 2 minuter innan barnet är ute,

Och det gjorde det säkert , men fick information om att i det ögonblick som livmoderkakan lossnade ströps syretillförsen till min lilla son, så livet för det lilla knytet tog slut hemma i min säng..

Hur hanterar man den här sorgen ?! För innan det sker är man fast besluten om att det klarar man inte , inte förlusten av ett barn.

Straffade mig själv genom att ha fönstret öppet dygnet runt, för låg min son  i ett kallt rum (bårhus) skulle inte jag ha det bättre- kändes som en ynka liten länk till pojken.
Den enda jag fick.

Känslorna som kom efter, svåra att förklara; men min Far kom direkt lite otippat då våran relation var lite frostig....senare dök Mor upp kan ni tänke er att ens mor kommer och du kan bara inte krama henne och det var tydligen ömsesidigt.
För jag fick ingen kram,ingen klapp ja ni vet..

Det lilla knytet fick namnet Felix han var så fin, lockigt hår som sin syster och far,
och så liten...........
Kunde man gjort något annorlunda ? för att förhindra katastrofen?? antagligen inte för ibland vill livet inte riktigt samma sak som en själv.

Min dåvarande kärlek/tillika Felix far  och jag hade en jättefin minnestund/begravning....

Tiden går det är 16 år sedan detta inträffade men inget har gått förlorat, ingen smärta inga tårar.
Lilla Lilla du, tryggare kan ingen vara...........det som trots allt är förlorat , får mig att ibland undra hur allt skulle bli eller varit?
Skulle Felix far och jag levt ihop? eller var framtiden redan utstakad?

Så liten , så lockhårig.....men inga skrik, inget letande efter mjölken i mina bröst, ingenting.
Men inom mig finns han, så lik sin syster....

"sov du lilla videung"    Mamma tänker på dig..........