Maskrosdamen

Vänner!!
Sitter och är enligt mina barn (som för övrigt är kvar på restaurangen!!)
otroligt bortskämd och barnslig...visst det ligger en viss sanning i det. Men det dom INTE vet är att jag lider av grava ätstörningar......förstår att de kommer som en chock för alla"vänner" eftersom jag gjort mig  lite "känd" som matmamma, gourmetkock..

Men jag kan inte äta längre....bara soppa, och det var där det började; vänlig servitris informerar oss om att det endast finns 2 portioner fisksoppa kvar, behöver jag säga mer, vi var ju inte direkt de enda kunderna där.

Kontentan blev att jag inte truligt eller surigt ber min make att artigt köra mig hem....Vilket han naturligtvist gör.

Problemet börjar precis där; Barnen tycker jag beter  mig som en bortskämd kärring..(som sagt  möjligt att jag är ) Men det finns inte mycket glädje/tillfredställande att tala om för dom att jag inte längre kan äta!!

Kan inte låta bli att tänka på vad  mitt syfte på jorden skulle vara; visst jag har befolkat världen lite mer än andra..

Men varför i HELVETE kan inte allt bara flyta på..för en gångs skull??
Vad har gjort för ont? ja vet ja vet skulle inte kleta klister på grannens cykel..
Men nu gjorde jag det med mycket annat men i dagsläget känns allt det där mycket trivialt..eller?
Herregud idag skjuter man varann, eller drar kniv..

Hur länge ska man straffas? kan inte låta bli att dra upp/tänka på min barndom!!Jag försöker att inte utnyttja det..men det ligger ju hela tiden i perferin?!!

Hjälp mig, kan nog inte säga det tydligare..men snälla  hjälp mig....
Livet rinner iväg mellan mina fingrar....och jag är inte kapabel att göra nånting..

"Livet är intressant....i slutet blir dina största smärtor dina största styrkor"