Nu kommer det, den tunga självutlämnande processen för att komma innanför dörrarna S;T Görans-
psykakut.............Det var strax innan jul som jag kände att bollen var satt i rullning och returen kändes avlägsen!!
Kunde inte längre sova , var gravt nedstämd och ville bara försvinna bort, om det betydde att jag ville dö det kan jag inte svara på idag men OM jag hade dött någon gång under dom värsta veckorna så hade det inte gjort nåt, så illa var det.
Satt hemma och skakade kombinerade lugnande med vin kändes "jättebra" och allt fungerade tills jag en dag bara grät och åter grät inget annat kändes viktigt längre bara jag fick "försvinna" .
Mina tankar på det var dom mest skrämmande på länge, trots min stora "livräddningsfamilj" alltid sett dom som mina livlinor...
Ringer Noa teamet som direkt hänvisar till st görans psyk, det var väl där livlinan trädde ikraft för om jag velat dö på riktigt så hade jag ju chansen innan och då.
Min make förstod vikten eller så vågade han bara inte säga emot (har hänt förr, mitt tenperament är inte att leka med).
Så han hjälper mig ner till bilen kör fram till direktintaget och från där fanns ingen återvändo.....
Aldrig jag glömmer jul/nyår 2009/10.
Inget handskakande viss förståelse för det, noterade att det inte bara människor som var deprimerade som väntande på sin tur!!!!!!!!!!!!!!!!Men jag är uppfostrad så, min farmor va väldigt noga med allt sånt så det var inte alls länge sedan jag slutade niga för folk och då får jag anstränga mig,
Lite framåt som jag är hade jag packat en liten neccesär med sånt som kvinnor behöver ,ja ni vet------------LÖNLÖST 2 barska kraftiga ganska så otrevliga män höll i min sk inskrivning; ja du har ju varit med förr så du känner ju till rutinerna !!!! gör jag?????????????mig veterligen var det här första trippen dit ! men jag med familj kan ha fel.
Dom förde in mig i ett trångt litet rum ja ja fantisera inte nu!! det första dom ville titta i var min nya dyra märkeshandväska , där jag tryckt ner lite hygienartiklar...med mera men inget som jag tills då visste var farligt!! foundationen tömde dom luktade och smakade på ! min astmaspray tillika napp för mig låstes in min coca-cola hälldes ut och framför allt mina kläder åkte av...och sen hör och häpna ; ja jag gjorde åtminstone det.
Att gå på toaletten själv var ok, men INTE att spola efter sig!! visst man kan smuggla med sig allt möjligt men om det nu va sånt som dom skulle kolla så gjorde dom iallfall inte det !!!!
Och den biten med att dränka sig i toaletten eller duschen för den delen-------------måste ju kräva en enorm diciplin av sig själv, jag menar försök hålla andan så förstår du vad jag menar.....om man nu inte träffar en annan trevlig prick där som inte har nåt att förlora och helt sonika hjälper dig ...inte troligt men baktanken kanske finns där.
Kontentan är ju (eftersom det blivit ett par vändor till ditt) att den första kontakten inte va tillräckligt.
det är ju proffshjälp jag behövder, Ingen in/utslussning och fick jag önska så ville man ju bli placerade med någolunna likasinnande...................förmycket begärt ja vet-------------för vi är ju inte tillräclkigt många destruktiva egenhatande människor som söker hjälp och då får man vackert ta att en dam står 10cm från ens huvud natten igenom och frågar om jag är hennes pojkvän!!!!!
Och jag som va så naiv som trodde att man blev tungt neddrogat på dessa institutioner,,,,,ack vad fel eftersom jag vet att man blir nekad pillerutter tro mig jag har försökt.............
Men jag vet att dom har bältessängar där återkommer om det
"när vännerna försvinner eller kärleken tar slut så ser man allt med lite andra ögon"
kram kram från fortfarande upp och ner men bloggandet glädjer mig hoppas att en del glädjer er också...............
Jag är mor till 4a toppentjejer och mormor till 2 gullungar, kan laga otrolig mat och trolla med knäna när pengar och frysen sinar, jag skurar,dammar och tvättar, sorterar barnens kläder för att det alltid ska vara uppdaterat gällande storlekar etc............kommer alltid ihåg matsäck,lappar och läxor till skolan och den yngsta går alldrig hemifrån utan fräsch ekologisk frukt i skolväskan (ja det där ekologiska kommer från henne själv).
Men jag måste bekänna en sak; jag kan INTE sy inte ens den enklaste uppläggning, det fallerar redan när tråden skall träs.....
Precis en sådan incident hände igår !!!
Blev jätteglad när mitt klädpaket kommit fick massor för lite pengar. Ett av de största postorderbolagen hade/har utförsäljning av sitt lager .
Nästan allt passade perfekt utom ett par byxor av lite jazzigt tyg, (9åringen har kommit hem och läser sin läxa) jag syr upp dom, hur svårt kan det va tänker jag !!!!
Sagt och gjort- baxade fram symaskinen och ser hur 9åringen tittar misstänkt på mig. Vaad undrar jag? Tjejen tittar upp lite truligt och säger ; det känns som om det inte riktigt är din grej...........eeh hur reagerar man på det? Jag gav inte upp, det däremot är inte min grej.
Måttar byxorna trär symaskinen och tänker Yeas jag ska ha dom ikväll i kombo med nåt annat trevligt nytt- ungefär där började visionen att grusas.
Jag trampar försiktigt på pedalen för nåt hastjobb är jag inte ute efter!
Och det händer INGENTING !!! jag fixar och trixar och försöker, men icke..
Då ser jag återigen min lilla "näbbiga" 9åring i ögonvrån sitta och småflina och en än gång undrade jag vaad??? Du har inte satt in kontakten!!!!!!!!det visste jag väl testade lite bara.
Fick igång skrället tillslut och hotade den yngsta med att hon INTE skulle få Sushi till middag..så det så.
Symaskinen anno okänt, bara matade på ett ställe, trots mitt frenetiska rattande och tryckande på fina knappar utan vidare instruktioner.
Ringer (som vanligt) min make : symaskinen är för gammal jag är van vid nyare grejer!!!!!!!!!!!!!(yeah right när hade jag syslöjd tro ? i början på 80-talet.)Han säger åt mig att hålla lugnet, inga utbrott nu! Är det bara jag som vet att min make känner mig? Hem kom han efter jobbet och medans jag duschar så syr han upp mina byxor på nanosekund.
Tur är iallafall att man lever och är född under den senare delen av förra milleniet för innan hade man hushållsskola för blivande fruar och mammor och tro att man då kunde säga "nix jag kan inte sy!! Inte riktigt aktuellt.
Och att en make skulle komma hem och sy.. fanns ju bara inte,.
Summa kardemumma är att jag numera har ett par byxor som är perfekt uppsydda,för se min make är perfektioninst, inget lämnas åt slumpen. iallfall om det i hans ögon inte är ett för tidskrävande projekt som "gud förlåte" stjäl tid från hans arbete/hobby.
Nåja hel och ren som Farmor alltid sa man vet aldrig vad som kan hända............
Känner mig väldigt tillfreds lär mig fortfarande och driver min tonåring till vansinne med mina i hennes uppfattning otroligt "sugiga" frågor !!
Men hallå dator i min ungdom, neej fanns bara inte, det närmaste jag kom något liknande va tangentbordet till dåtidens stora tvspel PACMAN.
Mmm tåls att fundera på när jag brinner av på tv-tittandet och i mina ögon sett det sjukt beroendeframkallande datoranvändadet: själv kunde jag sitta i timmar för att försöka slå mitt rekord, och alla i min generation som spelat och sett ett Pacman spel vet hur högt IQ det kräver !!! och efter det tog första playstationen efter och ju mer jag tänker på den biten så var/är jag inte särskilt, inte alls faktiskt, bättre än dagens Ipod, mobil
och FB skrivande kids..
Att vackla och kliva snett någon gång i livet det gör nog alla, men vad är det som får en att stuka sig så pass att man vill dö ?
Har funderat mycket kring det känsloladdade ämnet. Är det smärtan som blir olidlig eller är det av rädsla att inte lyckas spjäla upp stukningen ??!!
Som dom flesta läst nu på sistone så har "kim" fått hjälp att dö på ett skonsamt etiskt sätt, med viss hjälp naturligtvist så att det sker på ett värdigt sätt för alla parter. Nu får vi inte glömma bort att "Kim" varit sängbunden och svårt sjuk större delen av sitt liv men ändå fick hon kämpa sig till det svåra beslut "att få dö, när man är redo och gjort sitt med dom förutsättningar man har"
En rättighet alla borde ha i mitt tycke och ja jag vet att vem som helst som vill fixar det; men skulle det inte kännas bättre om det föranleddes av proffisionella samtal, att man är öppen om sin önskan om än i en snäv krets !
Min tro är att de flesta som vacklat och vill dö av dom anledningerna minskar i antal, men det viktigaste är att de som inte ser något annat än svart och ingen ljusning i sin sjukdom kan strida för att få det på sitt sätt i en dialog med sina närmaste/berörd legitimerad personal etc.
Med andra ord otrolgt mycket trauman kan skonas på detta sätt man här hela tiden närvarande och som anhörig kan man fånga upp om det kommer en tvekan!!!!!
Eller som jag tjatat om ; nyttja vita arkivet till sådana önskemål Vad händer den dagen jag inte längre vill eller orkar på åldersn höst? skriv ner det då finns det, utifall lagarna blir ännu mer liberala för oss som lever och går.
Tåls kanske att tänkas på..........