Maskrosdamen

FÖRSTA STORA KÄRLEKEN, MAMMA, HUSTRU MAMMA IGEN, SKILD!! KÄR IGEN FÖRLOVAD, MAMMA, MAMMA IGEN (SOV GOTT MIN LILLA POJKE)..SEPARERAD. ÅTERIGEN KÄR,HUSTRU MAMMA.. MORMOR,MORMOR,OCH ÅTERIGEN MORMOR..OCH LIVET PÅGÅR FORTFARANDE....

Alla i min familj  har en uppsjö av ursäkter till att dom INTE läst min blogg....
SUCK SUCK...............

Jag undrar/tänker hur mycket av allt i livet som är missförstånd ?
Tänk om det är så många fler än man vill tro?!
Hur ställer man då allt eller delar av det tillrätta ? Svår fråga och på dom flesta finns det inga svar, antagligen !
Tänker allt som ofta på  min släkt, min makes släkt, finns inte många kvar som kan svara eller åtminstone snudda vid sanningen .
Hur kunde det bli så?

Tänker tillbaka ser vägskälen man korsade, tänk om man valde fel? nåja det får man väl aldrig veta och man blir antagligen tom av att spekulera.

Jag har min stolthet,inte på ett dumt sätt utan mer respekt för mig själv och mina val, men just därför har jag ingen i min stora släkt att fråga, vill inte..,Märkligt för jag hyser stor respekt för familjen i Finland, visst jag förstod inte alltid allt dom sa, men jag snappade upp det där lilla, som varför Morfar bara fick med sig mark till en ENDA öl (innan euron)och att Mormor INTE ville prata om vinterkriget, förstod att det va inget vi eller hon pratade om, tyvärr, vill inte ens fundera över Visborgs eller mormors öden..

Det är fredag och jag är trött, kanske märks på mitt svamel.....
Hur som helst ; firat min ena dotter med respektive i världsmetropolen Åsätra, ja ja ägaren va ordentligt snygg...
Och vi lär väl åka dit igen, känner lite extra för tomtebolyckan ala bullerbyn..just idag iallafall..
Visning av hus i helgen och mäklaren tror att affären är i hamn inom ca 2 veckor, en epok för min make går i graven, tungt tungt.
Men lite märkligt att M och B fortfarande ser till oss, lite glädje iallt elände.

New york,Florida, Mexico............tack kära svärförädrar tack.............


"First we take Manhattan, then we take Berlin............"

Är det inte märkligt så säg ?! jag lever i en bra relation, synkad med min make och mina barn.

Men det finns alltid den där lilla önskan om spänning, fjärilar i magen....
Jag drömmer mycket, då menar jag under nattens REM timmar, inte helt ovanligt att det handlar om mina ex, utvalda sådana iallafall..
Dom är 2 i antal iallafall dom som är projicerade, annars är jag rädd för att det finns en  HEL del andra ex, mindre obetydliga sådana.

nummer 1; ungdomens kärlek den första, riktigt stora han finns där bak i perferiet mest hela tiden, (Se Broke back mouintain), finns det en anledning till att man/jag inte vill släppa taget? är det känslan man blir förälskad i ?
Så många, många härligt, löjliga minnen från  det tiden, dels var man en ung pingla och dels lade jag inte mycket i det moraliska (både han och jag hade relationer på varsitt håll)
Vad ville man få ut av det ? var det spänningen i sig att smyga iväg på kryssningar eller åka bil runt hela norrort för att känna "pirett" , eller var det utforskande ? (du vet vad du har, men inte vad du får).
Jag blir fortfarande varm och glad när jag hör från nämnda.

nummer 2; skrämmer mig lite mer då  vi levde destruktivt, Han var fysiskt utåtagerande, (en förmildrad benämning på våldsam)
Sjukligt svartsjuk/äganderätt , ett  kontrollbehov som låg vida bort från mitt, MEN han kunde uppvakta, likt en parningssjuk ripa !? La fram allt väl, kom hem mitt i natten med 3-rätters, ja han visste precis vilka järn som skulle smidas, men tyvärr ursäktar det inte att han använda mitt huvud som slagträ mot toastolen, men enligt honom var jag inte värd mer. Jag var horan/skökan som bar hans barn, inte värdig att föda det , för varför annars blir man uppläxad till den grad att magen sätts i kramper, och livet rinner ut.............


Tyvärr så drömmer jag om dessa två emellanåt, till vilken glädje, till vilket slutgiltigt ältande ?
Jag är lycklig i min nuvarande relation  och jag tror att mina barn också mår bra! framför allt beroende på på mitt val av Alfahane..Eller var det han som valde mig?


Suck!! livet är för kort för att älta och fundera.. det blir som det blir....
Que sera,Que sera.............................

Om ens make har  jobbet som älskarinna vad gör man då?? Det är ju svårt att sitta och gnälla i nya soffor i en alldeles för stor bostadsrätt!! Vilka krav kan man ställa utan att hota med sexstrejk!!??
Antagligen inga för just den biten med "sexet" funkar inte riktigt här, han skulle antagligen se det som en befrielse "yes jag får sova" .

Men om man vill ha mer, det där lilla extra som i regel får en att känna tillfreds med vardagen  ? Tips någon !!

Ok tvärtomtanke jag skulle kunnat haft en trashkarl som inget gjorde, en illaluktande navelkliande slusk!! Nu är det ju inte riktigt så illa, eller?
Vem sätter ribban , vem ger direktiven, finns det en mall?
Eller kanske rentav en sista förbrukningsdag! Ja ja vet vad ni tänker, att min förbrukningsdag för länge sedan paserat.

Men kan det vara så löjligt som att jag/vi tolererar nivån, att vi gemensamt outtalat satt ribban ,  att vi uppnåt en mognad som säger oss att man behöver inte hålla ihand,man behöver inte somna typ samtidigt..............

Gud hjälp har jag blivit VUXEN::::::::::::::::::::::

Sommaren är på ingång, löven prasslar och dom illalåtande fiskmåsarna önskar sommaren välkommen.
Det går fort alldeles för fort, inte för att sommaren är min favoritårstid men allt går fort....

Sitter just nu uppe i min så kallade "time out" och jag hoppas verkligen att det var/är rätt beslut.
Finns det förresten "rätt" beslut ?

Faller tillbaka till vändorna på S;T göran, vill älta vill gråta vill veta....
Känner mig rätt mogen och förnuftig, och det är inte helt ovanligt att folk ber mig om råd.
Men det är väl så det är; jag ger vänner förnuftiga råd som igentligen var riktad till mig själv, men allt blir så mycket bättre om man projicera på någon annan.....För gud förbjude om det kom fram att man är svag!! att man i grund och botten behöver hjälp.

EN gång lät jag garden falla, EN gång, och med risk för att låta dramatiskt så kommer den gången för alltid lämnat sitt bomärke hos mig.


När jag blundar kommer bilderna, när jag duschar kommer det igen, när jag äter, skrattar ja mest hela tiden........
Det märkliga är att jag tyckte/tycker synd om alla andra som vistades där.
är det kanske en förträgning över ens egna närvaro ??!!

Bloggintresserade

Leta i den här bloggen

Sidor