Maskrosdamen

FÖRSTA STORA KÄRLEKEN, MAMMA, HUSTRU MAMMA IGEN, SKILD!! KÄR IGEN FÖRLOVAD, MAMMA, MAMMA IGEN (SOV GOTT MIN LILLA POJKE)..SEPARERAD. ÅTERIGEN KÄR,HUSTRU MAMMA.. MORMOR,MORMOR,OCH ÅTERIGEN MORMOR..OCH LIVET PÅGÅR FORTFARANDE....

Vill inte vara /låta bitter, men när man känner att livet är på upphällning kan man inte få självömka lite då?

Jag har absolut inget att klaga på, en familj som tar hand om mig, ett liv jag aldrig kunnat leva på eget håll.
Önskar bara att livet va lite lite längre..
Det är så mycket man svammlar innan om vad man ska hinna med innan man dör: Men när man står där vad händer då? INGENTING. märkligt..Det blir liksom som en mellankoli, helt plöstligt vill man inte stressa!!!!!!

Aruba här kommer jag.............Eller inte

"Det är inte det att jag är rädd för att dö. : Jag vill bara inte vara närvarande när det händer"

Livet ter sig inte riktigt som man vill, inget nytt!
Men varför kan man inte bara gå vidare?? leva det livet som erbjuds?
Det livet som finns bakom dörren..eller är hela livet hämmad av en dörrstopp?

Nix vill inte tro det! Alla gör vi våra val, och ibland är man tvungen att göra val, fastän man inte vill.
Vart längs vägen falerar det då? Osäkerhet? Mognadsprocess? ja inte vet jag, men ibland,ofta vill man både ha kakan kvar och äta den.
Nu vet vi iallafall de flesta att livet funkar inte så..
Man kan bara blicka tillbaka och ställa stor tilltro att man gjort det rätta valen...


"Stå emot från början"

Trasiga skor=trasigt liv !

Är det så enkelt? själv känner jag i  alla mina fibrer i hela kroppen att slutet nalkas..
Patetisk javisst, men tror inte jag någonsin kommit närmare sanningen..
Kan gå ett par meter innan jag måste  ta stöd.Yrslet kommer och maten växer i munnen..blodet kommer från alla ställen..
Suck..Åldern har tillslut tagit ut sin rätt!!

"gammal är vis eller vad det precis det vi inte var!!"

"i was killed the dream i dreamd" självförvållat absolut, jag valde andra vägar....ville skaffa en kärnfamilj, en stor en så jag inte skulle bli lämnad ensam..eller framför allt inte bli ensam!!

Nu har jag en stor familj, lite utspridd kanske men en dock! Kan inte med ord säga/skriva hur viktigt det är !!
Missföstå mig INTE älskar varje del av min familj, även exen...de har bidragit med fantastiska barn och det kan jag aldrig ta ifrån dom.

Vill det inte heller!!

"Alla kvinnor blir som deras mödrar, det är deras tragedi,Ingen man blir det det är hans tragedi#

Bloggintresserade

Leta i den här bloggen

Sidor