Vill inte vara /låta bitter, men när man känner att livet är på upphällning kan man inte få självömka lite då?
Jag har absolut inget att klaga på, en familj som tar hand om mig, ett liv jag aldrig kunnat leva på eget håll.
Önskar bara att livet va lite lite längre..
Det är så mycket man svammlar innan om vad man ska hinna med innan man dör: Men när man står där vad händer då? INGENTING. märkligt..Det blir liksom som en mellankoli, helt plöstligt vill man inte stressa!!!!!!
Aruba här kommer jag.............Eller inte
"Det är inte det att jag är rädd för att dö. : Jag vill bara inte vara närvarande när det händer"
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att jag är urkänslig för kritik....eller ja allt..