Ibalnd får man oväntande kommentarer, av oväntande människor.....Jättekul (så länge det är positivt..är ju ruggigt känslig för negativ kritik)...........och det kanjag krasst erkänna..
Jag köper inte riktigt det,, för vilket gott finns det i att separera. förlora sin familj ???
eller att ha föräldrar som definitivt inte såg något gått i det som skedde (jag föddes).
Visst låter jag självömkande? det är inte min avsikt...
För det är inte ett dugg jävla synd om mig.
jag har fria händer ,för det mesta iallafall.. är välmående lever i en toppenrelation......
Har ett helt chok med barn, barnbarn allt sånt som gör en riktigt lycklig..(till skillnad mot min s.k mor vet jag exakt vad dom heter)
Tänk om man fick välja sina föräldrar!! Skulle inte väldigt mycket se annorlunda ut då!!!!!!!!!!!????????????
De flesta besitter en inre styrka som man inte känner till, För hur skulle vi annars hantera separationer,skilsmässor (ett ganska vanligt fenomen i våran tidsera )
Jag har bekämpat de mesta inom sorg, besvikelse med mera. Men här står jag, kanske inte lika rakryggad som förr, men dock stående.
De flesta strider kämpar man mot utan att igentligen känna till dem.
1994; jag väntade mitt 4de barn, ett gossebarn visade ultraljudet.
Stor lycka för dittills hade jag 3 flickor så det blev lite extra roligt att det skulle bli en påg....Ni kan ju tänka er hur fadern planerade in fotbollsmatcher och andra liknande aktiviteter.............Och jag skulle få en liten mammas kille...
Nu blev det inte riktigt så.
Vaknade den 1a december i tron att vattnet gått (födseln var beräknad till den 14 dec)
Men det va inte vatten det var blod i hela sängen..
Ringer naturligtvist 112..dom skickade ut en ambulans som kom efter ca en halvtimme
anmärkninsvärt tyckte jag länge, inga blåljus, ingen hög hastighet till DS(danderydssjukhus).
Dom gjorde en uppskattning av blodmängden i sängen , på golvet ja överallt.. ca 2 liter.
Kramperna (värkarna vill helst inte benämna dom som det, då livet för min påg tog slut där)....
Hinner träffa en granne på båren på vägen ut till ambulansen hon ler glatt och önskar lycka till.
Blir snabbt omhändertagen på BB, förlossningsläkaren letar efter fosterljud, finner inga och beslutar om "katastrofsnitt sen går allt fort; jag kan fortfarande känna den brännande kylan mot min mage när sköterskan ska spritsterilisera min mage, det var som småspik.
Men det går fort för när det bedöms att ett katastrof snitt ska göras skall det inte ta mer tid än 2 minuter innan barnet är ute,
Och det gjorde det säkert , men fick information om att i det ögonblick som livmoderkakan lossnade ströps syretillförsen till min lilla son, så livet för det lilla knytet tog slut hemma i min säng..
Hur hanterar man den här sorgen ?! För innan det sker är man fast besluten om att det klarar man inte , inte förlusten av ett barn.
Straffade mig själv genom att ha fönstret öppet dygnet runt, för låg min son i ett kallt rum (bårhus) skulle inte jag ha det bättre- kändes som en ynka liten länk till pojken.
Den enda jag fick.
Känslorna som kom efter, svåra att förklara; men min Far kom direkt lite otippat då våran relation var lite frostig....senare dök Mor upp kan ni tänke er att ens mor kommer och du kan bara inte krama henne och det var tydligen ömsesidigt.
För jag fick ingen kram,ingen klapp ja ni vet..
Det lilla knytet fick namnet Felix han var så fin, lockigt hår som sin syster och far,
och så liten...........
Kunde man gjort något annorlunda ? för att förhindra katastrofen?? antagligen inte för ibland vill livet inte riktigt samma sak som en själv.
Min dåvarande kärlek/tillika Felix far och jag hade en jättefin minnestund/begravning....
Tiden går det är 16 år sedan detta inträffade men inget har gått förlorat, ingen smärta inga tårar.
Lilla Lilla du, tryggare kan ingen vara...........det som trots allt är förlorat , får mig att ibland undra hur allt skulle bli eller varit?
Skulle Felix far och jag levt ihop? eller var framtiden redan utstakad?
Så liten , så lockhårig.....men inga skrik, inget letande efter mjölken i mina bröst, ingenting.
Men inom mig finns han, så lik sin syster....
"sov du lilla videung" Mamma tänker på dig..........
Skrev i ett tidigare inlägg att jag var stolt över mina rynkor och andra åldersrelaterade märken..!!
Eeeh det har iallafall utgått, För NU ni blir det snudd´på helrenovering av40++åringen.
Toppiga härligt stora bröst (inte direkt som pamela anderson, men nåt liknande ha,ha ) Hakan ska bort en gång för alla..och sist men inte minst ,när det handlar om det synliga estetiska, "rumpan" jag ni läser rätt.
För det är helt riktig och dessvärre sant att jag har så platt rumpa att trosorna inte håller sig upp utan korvar ihop sig Hemskt hemskt..Men det kan tydligen plastikkirurgerna korrigera med implantat, kommer antagligen göra ont som f.....n första dagarna!!! men möjligheten att ha schyssta trosor på istället för min makes fruktansvärda boxerkalsonger är värt det, tro mig.
Men starten går med tänderna ,under narkos naturligtvisst är sjukligt rädd för tandläkare ( ett stort tack till alla ni som jobbade på våran lokala tandläkarmottagning under 70-80 talet riktigt stort tack )
Principen blir detsamma som när jag städar, man börjar alltid uppifrån och neråt.
Hur finansera jag detta undrar ni kanske ? Det är så enkelt som att jag har en fantastisk make som natur- ligtvisst kontrade min fråga med "du är fin som du är" inte särskilt unikt att man få det svaret...eller??
Hur som helst så hjälper han mig ekonomiskt med detta, storsint och generöst tycker jag.......jag kanske inte ska glömma bort att nämna att han köper en båt för samma belopp som jag lägger ner på bodyn..
Men då är vi 2 som är lyckliga..och det är väl en stor del i en äktenskaplig relation.
"Och alla skolas vi mötas halvägs".
Så titta riktigt noga nästa gång ni ser mig, för då ska jag en stor bål av mina bhs..en löjlig tanke jag haft att "tänk att kunna ha nåt riktigt läckert på mig UTAN en fruktansvärd vadderad bh" Eller att inom kort få blända folk med mitt en gång berömda leende,..........
Vet ni vad jag ska satsa på ?? JAG SKA BLI EN MILF! (mothers i like to fuck)
Ja ja jag tar i lite med klychan; att det viktiga är att min självkänsla ligger på topp och JA ett par bröst och en vit tandrad kan ge makalösa resultat för "insidan" .
citerar May West " vem har sagt att jag påstått att man blir lycklig med pengar; Men jag gråter hellre i en jaguar än i en bubbla.."
Var ute och åt i söndags med delar av min familj, Vi hade 2 dagar innan ringt och beställt, för Pekinganka med tillbehör är en rätt man uppenbart inte fixar på en eftermiddag..Nej den stackarn ska först skållas sen lufttorkas i 20 timmar och sen vet jag inte riktigt, men helt klart blev vi imponerade och mycke mätta och nöjda.
Det jag funderar på kring detta; är att vi i dess olika världar lägger helt skilda värderingar i det som ställs fram på bordet..otacksamma, bortskämda , för är det inte lite märkligt att när man har legat på sjukhus i sverige så kommer man hem och gnäller om maten som serverades där (ja jag med) istället för att vara oerhört tacksam över den unika vården man faktiskt får för några ynka skattekronor!!
Lite svenskt att gnälla.... över sådana triviala ting (i-landsproblematiken)
Tillbaka till pekingankan; när vi kommer till "lokalen" så är vårat bord dukat med engagemang, tjusigt vikta servetter, glas på en rät linje..vi blir kungligt behandlade i ett par timmar....Kocken själv kommer ut och visar upp den stackars ankan innan trancheringen, med en stolthet och ödmjuk respekt för just det han serverar oss och det är dom bitarna vi i jantelags svedala helt missar,mat är inte bara bukfyllnad det är en hel cermoni, ett fyrverkeri av intryck smaker dofter............Nå ja kunde varit iallafall!?
Servitören på "lokalen" ger oss instruktioner och den ena grönsaken är mer smyckad än den andra (svanar, fiskar och drakar) man äter ju inte bara med magen det ska ju vara en lockande syn också...och det lyckas många kulturer med, så varför gör inte vi det.?
Har vi för bråttom/för lite tid..eller kanske rentav inget intresse.
Hos mig och min familj däremot kretsar mycket kring mat, jag lägger ner mycket tid framför allt med att leta recept, infånga ideer och steka koka fräsa och oftast får jag gillande av familjen.
Ett bevingat samtal med min 9åring när hon började skolan och hade ätit skollunchen;
Mamma; nåt middagsförslag!!
9åringen ; kan vi inte äta den där pastan som ser ut som broar??
Mamma; vaad för nåt?
Enkel dialog i en matnördsfamilj för det min yngsta menade va helt enkelt MAKARONER.....då förstår ni kanske vart ribban är satt..
Ps har hört att man kan tjäna pengar på sin blogg..och det som skrämmer mig mest är att jag faktikt innerligt tror att jag kommer att göra det, För ni noterar kanske att jag inte bjuder på gratisreklam "lokalen"-en kinakrog Postorderföretag m.m DS
Har själv inget körkort men tittar ibland på lite "roliga" bilar....
För visst är det skillnad på hur vi kvinnor/män väljer bilar, !? kan krasst erkänna med eller utan förarbevis, att Volvo, Saab känns så svensson !Vi kvinnor tittar på det estetiska, formerna.....kanske en förlängd identitet av sig själv..Men inte lägger vi ner några större aspekter på hästkrafter,eller tunga höga betyg i säkerhetstester runt om i världen.
Nix en bil ska vara lagom stor lagom staylad dock inte lagom dyr...Men flashig, snygg strömlinjeformad (vet faktiskt inte riktigt vad det betyder, men visst låter det bra?).............När jag möter alla mina kvinnliga medsystrar så kan jag INTE riktigt se allt det där praktiska som rostskydd, tester som visar att eeh att man faktiskt är dödlig.......Euro-NCAP.!! är det någon av mina kvinnliga vänner som vet vad det betyder??innebär??
Nä en handgjord bil "typ" KOENINGSEGG..lite kärlek, lite omsorg.. lyxflärd...
Precis det som vi "feminista" vill kopplas samman med.
För ingen kan ju på allvar tro att damerna köper sin BMW beroende på hästkrafter.......nix vi tittar på andra saker än det som döljer sig under motorhuven, som typ vilken klass vi vill tillhöra..För det som är riktigt och sant är att rätt bil (så länge den ser ny ut)är en indikation på hur framgångsrik man är, riktigt lyser och eggar hela vägen till bensinmacken- där du får be om hjälp med att tanka.........
För vi kvinnor står ut med mycket...men i den här biten få jag se mig som besegrad för jag varken kan eller vill andas in bensinångor eller spolvätska,,
Men ge mig ett körkort, skicka iväg mig så kommer du antagligen få ångra dig resten av ditt liv......eftersom just resten av ditt liv kommer att gå åt till att jaga pengar till min flashiga jeep eller mer finess "Porsche"