Sommaren är på ingång, löven prasslar och dom illalåtande fiskmåsarna önskar sommaren välkommen.
Det går fort alldeles för fort, inte för att sommaren är min favoritårstid men allt går fort....
Sitter just nu uppe i min så kallade "time out" och jag hoppas verkligen att det var/är rätt beslut.
Finns det förresten "rätt" beslut ?
Faller tillbaka till vändorna på S;T göran, vill älta vill gråta vill veta....
Känner mig rätt mogen och förnuftig, och det är inte helt ovanligt att folk ber mig om råd.
Men det är väl så det är; jag ger vänner förnuftiga råd som igentligen var riktad till mig själv, men allt blir så mycket bättre om man projicera på någon annan.....För gud förbjude om det kom fram att man är svag!! att man i grund och botten behöver hjälp.
EN gång lät jag garden falla, EN gång, och med risk för att låta dramatiskt så kommer den gången för alltid lämnat sitt bomärke hos mig.
När jag blundar kommer bilderna, när jag duschar kommer det igen, när jag äter, skrattar ja mest hela tiden........
Det märkliga är att jag tyckte/tycker synd om alla andra som vistades där.
är det kanske en förträgning över ens egna närvaro ??!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att jag är urkänslig för kritik....eller ja allt..