Maskrosdamen

Är det inte märkligt så säg ?! jag lever i en bra relation, synkad med min make och mina barn.

Men det finns alltid den där lilla önskan om spänning, fjärilar i magen....
Jag drömmer mycket, då menar jag under nattens REM timmar, inte helt ovanligt att det handlar om mina ex, utvalda sådana iallafall..
Dom är 2 i antal iallafall dom som är projicerade, annars är jag rädd för att det finns en  HEL del andra ex, mindre obetydliga sådana.

nummer 1; ungdomens kärlek den första, riktigt stora han finns där bak i perferiet mest hela tiden, (Se Broke back mouintain), finns det en anledning till att man/jag inte vill släppa taget? är det känslan man blir förälskad i ?
Så många, många härligt, löjliga minnen från  det tiden, dels var man en ung pingla och dels lade jag inte mycket i det moraliska (både han och jag hade relationer på varsitt håll)
Vad ville man få ut av det ? var det spänningen i sig att smyga iväg på kryssningar eller åka bil runt hela norrort för att känna "pirett" , eller var det utforskande ? (du vet vad du har, men inte vad du får).
Jag blir fortfarande varm och glad när jag hör från nämnda.

nummer 2; skrämmer mig lite mer då  vi levde destruktivt, Han var fysiskt utåtagerande, (en förmildrad benämning på våldsam)
Sjukligt svartsjuk/äganderätt , ett  kontrollbehov som låg vida bort från mitt, MEN han kunde uppvakta, likt en parningssjuk ripa !? La fram allt väl, kom hem mitt i natten med 3-rätters, ja han visste precis vilka järn som skulle smidas, men tyvärr ursäktar det inte att han använda mitt huvud som slagträ mot toastolen, men enligt honom var jag inte värd mer. Jag var horan/skökan som bar hans barn, inte värdig att föda det , för varför annars blir man uppläxad till den grad att magen sätts i kramper, och livet rinner ut.............


Tyvärr så drömmer jag om dessa två emellanåt, till vilken glädje, till vilket slutgiltigt ältande ?
Jag är lycklig i min nuvarande relation  och jag tror att mina barn också mår bra! framför allt beroende på på mitt val av Alfahane..Eller var det han som valde mig?


Suck!! livet är för kort för att älta och fundera.. det blir som det blir....
Que sera,Que sera.............................