Maskrosdamen

Den finns en känsla som ingen kan ta ifrån en och det är varslet om framtiden..med risk för att låta barnslig  så tror jag inte att jag har någon..

Gått igenom allt med familjen, och igentligen inte kommit fram till något..,
Mer än att all sympati, empati går bort..
Kan känna mig bitter när jag tänker på min "familj" människor i min omgivning..vad har jag gjort för fel???
Det är/var  inte jag som hindrade mina barn att inte äta sig   mätta, eller duscha med shampoo..

Tvärtom tycker jag iallfall..rätta mig gärna.
Är alldeleds för generös, alldeles för snäll..ja ja.
Alla kommer vi dö, det är den bittra sanningen, verkligheten vi lever i !
Försöker ha en dialog med maken..¨klart han slår ifrån sig..vem skulle inte gör det??

Livet är kort ibland alldeles  för kort det gäller att fånga dagen, stunden, ögonblicken.....
För det är dom som följer en in i döden,grovtsagt livets slutskeende..

Blöder, kräks, blöder igen....livet är en fest och i detta nu känns det INTE som om jag är inbjuden.


Ja ja jag är   inte bitter..man lever en gång, man gör sitt bästa..go fore it..och hoppas att fallet blir skonsamt..

Livet är kort, livet är skörbart...,.Ni som känner att ni kan rädda mig gör det nu.....

""Glädje är som ett ljust, tänder du det för andra så faller skenet tillbaka  till dig!"

All lycka all glädje..till dom som gjort sig förtjänt av det...
Livet sker en gång, vad vi vet....så lev väl kör Rocknroll och go for it..
Se you over the rainbow......