I min ålder vill man ju gärna tro att man uppnåt en viss mognad!!
Tårarna flödar, hormonerna är på topp!!!och framför allt man känner sig gammal/förlegad.
Är det så ? tycker själv att jag har lite lite kvar att ge !!
Eller ?
Vet inte hur mycket jag törs skriva eftersom detta ämne är känsligt..
Men det kan ge mig en endorfinkick..genom att veta att man duger, att man kan genom ett enkelt teleofonsamtal
kan hetsa någon..
Kärleken är helig, tårarna är inte något du tvätter bort,
Det följer dig hela lívet.
Brustet hjärta, patetiskt ja jag vet..
Men jag går ingenstans jag sitter/finns här och väntar på något som aldrig kommer att ske/inträffa.-
Att älska eller att älskas;en av livets gåtor..
Man andas,äter,lever; utifrån kärnfamiljskoncepetet..
Men när det faller bort?? vad gör man då?
Vill inbilla mig att kärleken slår till en gång, varken mer eller mindre..
"den som inte kan hata kan heller inte älska"
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att jag är urkänslig för kritik....eller ja allt..