Maskrosdamen

Locket på= tystnad, man lider i sin ensamhet och stänger ut alla.
Har igentligen inte så mycket att rent verbalt säga, men jag vet hur det kan gå om man bemöter allt, alla med tystnad.
Det jag önskar att någon skulle förstå, är allt det där mellan raderna som man INTE säger.
Ett kvinnligt problem; vi önskar /tror att våran livspartner kan läsa mellan raderna och förstå vad vi menar; Nu är det så att  till och med jag!! vet hur vi kvinnor kan uttrycka oss, tankarna svävar bort och mitt i allt detta så vänder man sig till sin partner och högt säger och pekar lite svävande; kan du ge mig det där!!!
Stora krav, för vad vet stackarn om  vad jag vill ha. Det värsta är att jag blir irriterad över detta oförstånd.
Ändå är det tydligen menat att man ska leva i en parrelation, och i vilken form spelar ingen roll, Men i grunden handlar det om ömsesidig respekt och empati, medkänsla, stöd med mera med mera.
Varför kan min make då inte läsa mellan raderna? eeh antagligen för att jag inte själv kan göra det. Man kan ju bara önska och hoppas att en man som kliver in i ett förhållande med i det här fallet en kvinna väger sina ord , går försiktigt fram, försöker förstå (stackarn).

Självkritisk japp på pränt men aldrig i verkliga livet; kostar för mycket, och ibland vill man sitta lite bortskämt, truligt och precis just bara sura för att man likt miljontalskvinnor världen över känner sig missförståd.

"Att lämna en människa ifred betyder oftast att lämna henne i ofred"