Väcker många tankar och funderingar, ser tillbaka alla återblickar!? jag har nämnt det förut,men hade det inte varit för mina föräldrar så hade min barndom varit perfekt..
Rindö västra....-på min tid gick man inte på fritids eller liknande, utan man klev av och på skolbussen för att i bästa fall få ett mellismål, personligen brukade jag gardera mig genom att äta hos min farmor..kylskåpet hemma var ju inte direkt dingnade..det var tydligen viktigare med fina kläder!!!
Jag vet att jag låter hemskt bitter men det är jag inte, jag har bara funnit min typ av terapi.Skriva skriva..
kanske leder det till något,kanske rehalibiterar det mig?
Men åter till Rindö västra....vi var ett helt knippe med ungar, vi bråkade vi skrattade och det var mycket, mycket..bus.
Vi var i varierande åldrar, men vad gjorde det när man växt upp tillsammans?
Jag grät när min s.k Mor sålde lägenheten, en epok gick i graven, för att alldrig bli den samma igen.
Jag vet inte om jag törs eller tordes lista allt här..men ni därute som var med ni vet vad jag menar..
Teatern tex, grannens källarförråd dignande av kläder, och vi som var med tog våra skådespelarkarriärer på största allvar. Ja det blev inte så mycket mer med det..
Men kul var det!!
ps kan fortfarande känna den härliga peruken allt kliande ds
Alla gårdsfester, midsommarfirande och gudbevare mig surströmmingsfester..(tror att det var mer än en ursäkt för att få ha roligt på svenska maner dvs sprit,,,och min sk mor had ju den goda smaken att ha detta evenemang i mitt rum
Listan kan göras lång och jag citerar gärna en inledning på en film jag sett.."dom vännar man skaffade sig då kommer alldrig ,alldrig att att mäta sig med "nya"vänner"...det är ett blodsband..
Är det bara jag som kommer ihåg vinden, där vi helt dödsföraktande lekte mörkerkurragömma? eller familjen som vigt sitt liv åt flygplansmodeller?
Eller bergskrevan som jag hade som kiosk!!
Vad har fantasin och lekfullheten tagit vägen ?
Ja barnen hånar mig när jag reflekterar över min barndom..tänk vad allt förändrats, eller ska man tillägga att det är vi som skapat det..
Jag kan fortfarande känna lukten på allt garn som färgades hos en annan granne (det liksom hörde 70-80talet till)
Ja det var en sammanhållning som höll länge, och kanske gör än idag..vad vet jag?
Men är det något jag vet så är det ju att min s.k mor även sumpade det..
Förstår någon hur hon kunde försaka världens bästa "styvfar"den enda pappan min bror och jag haft...men svartsjukan och bitterheten tog väl över redan där/och då.
SUBBA..
om du som bodde ovan mig läser detta så vill jag bara säga att allt knackande i badkaret ledde till en viss trygghet(och på den tiden duschade man bara på söndagar!!!)
För kära grannar barndomskompisar, inget blir som det en gång varit, och det begär jag inte heller men om jag lyckats hämta min roll i livet så har nog dom flesta lyckats med den biten.............
Tack rindö för alla trots glada minnen!!!
men jag kan trots allt inte känna en viss bitterhet mot alla som såg men inget gjorde..
Jag har förlikat mig nu på senare år, men min make tycker inte alls att jag är fet och ful och fullkomlig oduglig......
Och det kanske jag inte är!!!!!!!!!!!!!!
1 kommentarer:
Ja du, visst är det så att det inte syns utanpå.. För mig är det också så att det inte finns någon som direkt kan förstå vad som händer eller vad man går igenom. Det tycker jag är jobbigast. Känns ibland så att det blir precis som en familjemedlem sade, "det finns aldrig någon som kan stå ut med dig!". Usch och fy säger jag bara! Jag önska så att vi kunde prata mer... Kram
Skicka en kommentar
Tänk på att jag är urkänslig för kritik....eller ja allt..