När man som jag uppnåt en viss mognad, iallafall åldersmässigt.. så ser problemen plöstligt helt annorlunda ut.
Vad beror det på? är det barnsligt och omoget att sörja en kärlek som lämnar en !eller ? är det inte förenat med vuxenvärlden att bryta ihop till något riktigt romantiskt på tvn!! eller fiktiontragiskt. !?
Visst oftast när man växt upp har man en familj, några av dem kanske till och med har en som förebild.
Kanske är det inte ok att fullkomligt bryta ihop halvvägs in i filmen "Titanic" i sin vänninas knä..till den grad att man inte kunde gå ut på flera dagar.....
Men är det inte en del av det vi kvinnor iallafall vill förmedla till våra efterkommor; visa känslor, säg vad du känner....gråt vännen gråt vännen bara det känns bra för dig, jag finns här och faller du utanför ramarna så fångar jag upp dig.
Tiden går fort alldeles för fort, finns det ingen pausknapp??kan inte barnen stanna hemma bara en liten liten stund till?!.
För tillslut står man där 4 tjejer minus....dom har bytt ut en mot kärleken, ungdomen och livet.
TROTS att var och en LOVADE att alltid ta hand om en, alldrig flytta hemifrån..visst visst jag lovade nog eller vid närmare eftertanke inte alls nåt liknande.
Men visst är det smärtsamt när alla ungar lämnar boet ?! skaffar sina egna liv, familjer.
Man kan bara hoppas och önska att det oftast blir som dom tänkt/önskat sig..
Men blir det inte så, alla går vi på våra minor! så finns vi alltid i bakgrunden redo att räcka ut våra livlinor, fånga upp, trösta.
Det om något är mognad när man ser att man är behövd (och då pratar jag inte om kicks kundkö)
Någon litar på en ,någon ser det man gör och de önskar nog att man gör något som är värt att eftersträva..
Riktig genuin kärlek villkorslös, inte helt vanlig.
Mor/dotter/far relation..oavsett om det är genom blodsband eller bara kärlek eller av ingen orsak alls
Ack så viktig, sen kanske det inte spelar någon roll att man bryter samman till reklamsnutten..
Man visar iallfall att man besitter en stor dos av känslor.....
Knopparna brister när alla lämnar boet, och ja visst gör det ont....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att jag är urkänslig för kritik....eller ja allt..